Swedish  Sorry, only in swedish.

torsdag, 26 oktober, 2017

De mytomspunna f├ąglarna.

Det finns en kategori fåglar som har ett alldeles särskilt skimmer om sig. Inte nödvändigtvis för att de är påtagligt vackra, och kanske inte heller för att de har något förbluffande beteende för sig. Nej, jag tänker på de fåglar som man går och tänker på under en stor del av livet, men inser att man förmodligen aldrig kommer att få se. Och det just de fågelarterna som man allra helst vill se.
På São Tomé & Príncipe, som är en liten önation i Guineabukten utanför Västafrikas kust, finns det just sådana mytomspunna fåglar. Landets landyta är så litet, att lilla Värnamo kommun faktiskt är större. Men här finns 27 fågelarter som inte finns någon annanstans, så kallade endemer. Inte så konstigt att São Tomé & Príncipe har fått epitetet "Afrikas Galapagos".

Det finns en kategori fåglar som har ett alldeles särskilt skimmer om sig. Inte nödvändigtvis för att de är påtagligt vackra, och kanske inte heller för att de har något förbluffande beteende för sig. Nej, jag tänker på de fåglar som man går och tänker på under en stor del av livet, men inser att man förmodligen aldrig kommer att få se. Och det just de fågelarterna som man allra helst vill se.

På São Tomé & Príncipe, som är en liten önation i Guineabukten utanför Västafrikas kust, finns det just sådana mytomspunna fåglar. Landets landyta är så litet, att lilla Värnamo kommun faktiskt är större. Men här finns 27 fågelarter som inte finns någon annanstans, så kallade endemer. Inte så konstigt att São Tomé & Príncipe har fått epitetet "Afrikas Galapagos".

Helt nyligen gjorde vi en resa dit. Och det gick bra, vi hittade alla fåglar som vi letade efter. Längs kusterna bor de flesta människorna, och här ser man också utan större svårigheter flertalet endemer. Men det är när man beger sig inåt land, som det blir riktigt spännande. Stora oljepalmsplantager kommer först, men längre in på högre höjd kommer det riktig skog. Nu blir det blött, det regnar riktigt mycket och stigarna blir branta, hala och ibland svåra att följa.

När vi har fått upp våran camp på en liten yta mest bestående av lervälling, börjar vi söka efter fåglarna som ingen lyckades finna under större delen av 1900-talet. Det är mörkt under trädkronorna och de regntunga molnen, så det kommer bli en utmaning för kameran om något visar sig. Vi hittar en liten uggla, sãotomédvärguv (Sao Tome Scops-Owl), alldeles intill campen. Den visar sig vara vanlig för vi hör flera individer ropa utanför tälten när mörkret lagt sig. Så, genom mörkret hörs några konstiga, kväkande rop - sãotoméibisen! Det har blivit för mörkt för att vi egentligen ska ha en sportslig chans att få syn på dem. Men nu vet vi var vi ska leta under morgondagen.

Sao Tome Ibis / Sãotoméibis (Bostrychia bocagei)
Sãotoméibisen (Sao Tome Ibis) förblev osedd under 60 år på 1900-talet! Det var först när forskare begav sig in i de djupaste skogarna runt 1990 som man fick klarhet i var de håller till.  Fåglarna födosöker på marken, men vi fann två fåglar uppflugna i ett träd där vi kunde se dem under en lång stund. Det här är världens minsta ibis, och beskådad av endast ett fåtal fågelskådare...

Sao Tome Fiscal / Sãotométörnskata (Lanius newtoni)
Sãotométörnskatan (Sao Tome Fiscal) kan sägas ha samma historia som ibisen, försvunnen och återfunnen. Den gömmer sig i de innersta dalarna och är unik bland törnskator då den lever i regnskog, inte i öppen torrmark som de övriga i släktet.

Upplagd av Lars kl. 13:20