Tidigt i morse, när solen just nått horisontlinjen, krypkörde jag under den gamla eken igen. Om man ändå är i krokarna brukar jag göra så, att slänga ett öga upp mot hålet i det av ålderdom knäckta, kronlösa trädet. Kanske får jag se henne idag, men förmodligen inte.



Men visst, där sitter hon ju och solar sig i de första strålarna. Den här kattugglan känner jag sedan fyra år tillbaka, men hon är svår att stämma träff med. Oftast är det tomt i hålet, särskilt när jag ska visa henne för andra. Chansen är väl ungefär 20 procent för en obs. Men jag börjar komma underfund med en sak. Soliga gryningar gillar hon att sitta ute, om än bara för en kort stund. Det är de första minuternas solstrålar som gäller. Kanske kan det bli en 40-procentsuggla?