Grönfläckig padda och hasselsnok!
Två arter i grod och kräldjurens värld som vi letat efter förgäves förut, men som i smålandsherpetologernas sällskap inte blev så märkvärdigt svåra att finna.
Bästa tiden att finna de grönfläckiga paddorna är under nattens mörkaste timma. Men det är nog en dålig idé att promenera runt på udden utan ficklampa då. Man vill ju inte råka trampa på de rödlistade djuren...
Den grönfläckiga paddan dog ut i Sverige på 90-talet och dess allra sista utposter fanns just på Öland. Därefter har ett flertal utplanteringar gjorts, både på Öland och på andra håll. Vill man höra paddans spel ska man nog vara ute redan i april, men nu på sommaren går de fortfarande att se. Nere på Ottenby finns en återinförd population och när natten är som svartast kommer de fram. Vi letade runt Naturum och Fågel Blå och fann tre djur, varav två var riktiga bamsingar till paddor.
Grönfläckig padda. Ett namn mitt i prick!
Två av paddorna var nästan knytnävsstora, vilket överraskade mig...
Det arkepelagiska fläckmönstret är unikt för varje individ!
När paddorna började söka sig ner i springorna under Fågel Blås stora fönster förstod vi att besökstiden var slut...
Öland är också ett av de bästa landskapen för hasselsnoken. Här har jag sett den förut, men bara i form av en hastigt försvinnande ormrumpa i stenskravlet. Nu hjälptes vi åt med att leta under den högt stående junisolen. Först på dagens tredje lokal, vid Borgholms slott, lyckades vi. Inte mindre än tre hasselsnokar låg framme i solvärmen, helt öppet! Inga stenar behövde vändas på för att hitta dem här...
Kul att äntligen få plåta på landets tredje ormart! Fast jag tycker att både snok och huggorm är vackrare djur!
Karaktäristiskt mönster och rund pupill i ögat ger artbestämningen om inte annat...
Hasselsnoken är ganska välkamouflerad mot stenen ändå...