Öken!

Inte hade vi varit hemma så länge innan reslustan återigen blev väldigt påträngande. Nog skulle det finnas utrymme för en vecka någonstans, helst lättillgängligt och där man inte behövde planera så himla mycket. Det hela landade i Kanarieöarna. Visserligen hade vi båda varit där förut, men vi tyckte ändå att det fortfarande fanns en hel del spännande där som lockade. Jag hade ju faktiskt inte varit där och fotodokumenterat ordentligt, och Anita dippade på lagerduvan vid sitt besök. Sagt och gjort, flygstolar bokades liksom hotell och hyrbilar. Färjeturen mellan Teneriffa och La Palma och flyg mellan Teneriffa och Fuerteventura ordnades det också med innan avfärden från Lillstugan. Sedan flöt allt på bra på dessa tre öar, som är så olika varandra och därmed borgar för ett närmast komplett utbud ur fågelfaunan.


Trumpetlätet från ökentrumpetaren hörs lite varstans på Furteventura. Hannens näbb är ordentligt röd!

Jag kan med en gång lyfta fram tre höjdpunker från den här kortresan. Närkontakt med lagerduvor och kanarieduvor vid Los Tilos på La Palma, tre olika taxa av koboltmesar på varsin ö samt ökenskådningen på Fuerteventura. Jag tar mig lite tid och lägger upp just några ökenarter från Fuerteventura innan jag fortsätter med bildmaterialet från Ecuador.


Under morgontimmarna ligger dvärglärkans sång som en kompakt ljudmatta över ökenlandskapet!

Vi hade framför allt två lokaler för ökentrapp på Fuerteventura. En i norr och en i söder. Vi hade två heldagar till förfogande på ön, så vi besökte båda ställena och var på plats strax efter gryningen. Vid Tindaya i norr hade vi inga problem att hitta fåglarna. Vi såg här minst fem individer varav två var hannar i fullt spel. Vilket skådespel!  En spelande ökentrapp fluffar upp halsfjädrarna till en vit boll och lägger huvudet på ryggen. Sedan företar han en rusning över det karga landskapet och det är inte utan att han liknar en huvudlös höna! Tyvärr såg vi inga trappar på riktigt nära håll, så det blev inte mycket i bildväg härifrån. Så sent som klockan 11 på förmiddagen såg vi ett trappspel, men då hade värmedallret över öknen ändå omöjliggjort fotografering. Vi fick också fina obsar på svartbukad flyghöna, ökenlöpare och ökentrumpetare här.


Hona och hanne av svartbukad flyghöna. Det gäller att de rör lite på sig, annars är de svåra att upptäcka!

Solen var precis på väg upp när vi fick ögonen på de första ökenlöparna!

Den andra dagen var vi på plats vid La Pared i söder. Vi fann en knappt körbar väg i fin ökenbiotop men vi såg knappt en fågel. Länge var dagens bästa art de dvärglärkor vars sång stod för den ständiga ljudkulissen. Men så småningom vände lyckan. En flock ökenlöpare fanns plötsligt alldeles intill bilen, och de blev bara fler och fler. En 15-20 fåglar hade vi nog! Tänk så svåra de ibland kan vara att hitta i Nordafrika eller i mellanöstern, men här på östra Kanarieöarna verkar de ha mycket goda populationer.


Ökenlöpare i löpsteget! De ränner i en väldig fart!

Men ibland stannar de till. Close Up alldeles invid vår bil!

Vi hade vänt bilen och började tänka på att lämna området, lite besvikna över att närkontakter med ökentrappen uteblivit. Då ser vi en vit boll som rusar en bra bit bort, men inte allt för långt från vägen. Vi lägger på en rem för att komma närmare. När vi väl stannar till så är fågeln spårlöst försvunnen. När vi ser den vita plastpåsen som fastnat i en buske undrar vi om vi sett rätt.


När kragtrappen delades upp i två arter fick de västliga fåglarna heta ökentrapp!

Men så hör vi korpar, och ser snart en stressad ökentrapp på vingarna som förföljs av inte mindre än fyra korpar. Fåglarna försvinner snabbt långt bort och trappen tappas ur sikte. Så var det med det, ett lovande läge som snabbt vändes till besvikelse igen. Eller?
Plötsligt står trappen där igen, inte allt för långt bort och i fint medljus. Det blir några första rutor på lite håll där bakgrunden utgörs av den knappt skönjbara horisontlinjen mellan den blåa Atlanten och himlen med samma färg.


Här är halsfjädrarna i vila. Under spelet fluffas de upp till en stor vit boll!

Sedan rör sig fågeln tillbaka mot sin spelplats, och blir då tvungen att korsa vägen som vi befinner oss på i vår bil. Den kommer riktigt nära! Tack för det, herr Trapp!


Närmare än så här behöver inte ökentrappen komma!

Ökenvarfågeln på sin taggiga utkikspost!

Glasögonsångaren fanns överallt!

Den lokala rasen av glasögonsångaren heter orbitalis, och antyder kanske att de har extra tjocka glasögon på Fuerteventura?

Nordafrikansk borstekorre. Introducerad från fastlandsafrika och inmatad till vägkanten!

Kanariebuskskvättan är den enda egna endemiska fågelarten för Fuerteventura och en av de sex Kanarieendemerna. Det här är en hanne. Vi hittade dem parvis på tre olika ställen.