Skogsfrun - Drottningen bland de klorofyllösa!
Tre sköna skogsfruar i en av Dalarnas dunklaste skogar!
Man skaffar sig emellanåt små projekt att sysselsätta sig med. En del av dem påbörjas aldrig och de flesta blir aldrig helt fullbordade. Och så finns det projekt som skapar längtan och drömmar om att en gång nå fram till en viss upplevelse. Ett bra exempel på det sistnämnda är min målsättning att se och fota Sveriges orkidéer.
En liten ledbelysning hjälpte till att ljusa upp tillvaron...
Under helgen som gick fick jag så äntligen plåta på skogsfrun, en av landets mest sällsynta och oberäkneliga orkidéarter. Skogsfruns växtplatser hålls ofta hemliga av dem som känner till ställena och blommorna kommer på många lokaler inte upp varje år. Men jag har tur, för min sambo känner sedan länge till ett ställe i Dalarna där skogsfrun dessutom visar sig varje sommar. Vi var där tillsammans härom året, men då var datumet 20 juli och de första fruarna hade inte hunnit slå ut. Nu i år höll det på att gå åt andra hållet då de väna orkidéerna har tvingats kämpa mot tropisk värme och torka under lång tid. Men där stod de trots allt i dunklet under granarna. Marken omkring de kanske 25 stänglarna var fnösktorr och hade vi kommit bara några dagar senare hade skogsfruarna varit alltför bedagade.
De kallas huldreblom på norska och Ghost Orchid på engelska. Mystiken kring arten går igen i flera språk.
En ensam skogsfru i naturljus...
Den tätaste klungan av skogfruar vi såg i helgen. De kämpar mot torkan, men några stänglar ligger redan platt på marken...
En skogsfru i en matta av harsyra.
På tal om projekt så har vi börjat uppmärksamma det fåtal växter i vårt land som saknar klorofyll. Det handlar om blott 20 arter och då innefattas 3 arter orkidéer, ett gäng snyltrötter, vätterosen, tallörten samt några fräknar och snärjor. Jag kan säga att vi hittills nätt och jämt hunnit se hälften av dessa. Dessa tjugo drar alltså inte nytta av fotosyntesen men får näring genom att leva i symbios med svampar eller parasitera på andra växter. I skogsfruns fall handlar det om samarbete med svampar och det gäller även de andra orkidéarterna nästrot och korallrot.
Vätterosen hittade vi på Rusarebo 12 april i år under de hasslar som den parasiterar på.
Men att vara klorofyllös innebär inte nödvändigtvis att växten är färglös och slätstruken. Gröna blad saknas visserligen men kryper man tätt inpå ser man snart skönheten. Fast i mitt fall krävs numera goda läsglasögon!
Timjansnyltrot stod i sin prakt ute på Ölands alvar i slutet av juni.
Korallroten växer blött i skogarna i mina trakter och brukar vara som finast i början av juni.
Nästrot finns däremot inte i krokarna, men den är talrik på bl.a. Gotland där den här närbilden är tagen.