Wednesday, July 20, 2011
Just hemkommen från min 19-dagarstur norrut kan jag konstatera att det inte var så lätt att hitta inspiration och ork till hemsidearbete under resans gång. Tiden lades istället på strövtåg, skådning, foto och långa sköna sovpass bak i Kian. Men nu ska det väl ändå in lite minnesbilder från turen. Texterna hålls korta så att jag inte tappar tempo i uppladdningen…
Det böta vädret förföljer mig in i Härjedalen och upp på Flatruet. Sikten från vägen är begränsad och jag fortsätter över fjällheden ner till Skärkdalen på andra sidan. På en tråd sitter en silhuett som genast känns bekant men som jag inte sett på flera år. Det är en hökuggla! När jag kliver ur bilen hör jag ungar som sitter och ber om mer mat. Till skillnad från den vuxne, som är tovig av regnet och endast har två pennor kvar i stjärten, ger ungfåglarna ett fräscht intryck trots vädret. Men jag var förstås inte först med att hitta ugglorna. Det är mycket skådare i fjällvärlden denna sommar och snart ansluter fler som tar sig en titt på fåglarna vars närvaro är känd sedan länge. Jag får tips om att det är läge att titta på berglärka uppe på Mittåkläppen, så jag beger mig dit senare på dan.
När jag ändå är i Skärkdalen passar jag på att åka upp till Ljungdalen. Där finns en växtplats för det så ovanliga dvärgyxnet. Vädret i skidbacken där orkidéerna finns är vidrigt och sikten från en liftstolpe till nästa finns inte. Jag stånkar ändå upp för pisten och vandrar snart bland fjällvityxne och blodnycklar. Så hittar jag en liten rackare till orkidé, blott 5-6 cm hög. Det måste vara den! Så hittar jag en till, och en till…!! Till slut inser jag att de allt mer liknar grönkullor och att jag förhastade mig när jag trodde att de var dvärgyxne. Så kan det gå!
Väl uppe på Mittåkläppen, rejält varm efter den branta vandringen, finner jag mig själv i kompakt dimma och utan utsikter till någon utsikt. Men ett par fjällripor hittar jag mellan dimsjoken. De smyger omkring mellan stenblocken, skyggt men ändå på nära håll. Snart ser jag även lärkorna, men först bara de vuxna fåglarna. Enligt uppgift skulle de mata ungar, men jag väljer att inte rota runt för mycket i deras hemvist. Först på vandringen ner igen hittar jag en ungfågel helt slumpmässigt. Den verkar helt självständig och inte längre beroende av föräldrarna.
Posted by Lars Petersson at 4:52 PM
Tuesday, July 5, 2011
Ibland smattrar duggregnet mot biltaket, men jag hoppas (förmodligen förgäves) att det ska lätta upp nu när jag snart är på väg upp mot Flatruet. Är inne på min fjärde natt på min resa norröver och sitter i skrivande stund i Funäsdalen i Härjedalen och sammanfattar de första dygnen.
Första kvällen kommer jag upp sent till Fågeludden vid Hornborgasjön. Det är en fin kväll, men flodsångaren vid Kåxtorp håller tyst. Jag ger mig ut på krypkörning runt sjön och hör vaktel, kärrsångare och gräshoppsångare genom mitt öppna fönster. En kull kattugglor sitter och tigger innanför utloppet. I gryningen kör jag in på Varolavägen utanför Skövde. Ett tiotal gräshoppsångare surrar längs vägen, liksom flodsångaren som varit på plats ett antal dagar redan. Jag hittar även en ny flodsångare mindre än en kilometer från den första fågeln! Men nu har det börjat regna ordentligt. Jag fortsätter upp till Tiveden och Fagertärn. Det är mycket näckrosor i sjön, men jag ser inte de beryktade röda. Kanske döljer de sig fortfarande i de många outslagna knopparna? På kvällen plockar jag upp Anita i Borlänge. Vi passerar arenan där Bob Dylan ska gå upp om en stund och fortsätter ut i Dalaskogarna. Alla stora rovdjur finns här, och under sju timmar krypkör vi på helspänn. Det var verkligen spännande, men vi får nöja oss med nio skogsharar och en igelkott! Fortsätter ensam till Fulufjället. Molntäcket ligger kompakt men en ljusstrimma i sydväst inger hopp. Jaktfalkarna har häckat vid Njupeskär i flera år, och jag hittar tre flygga ungar intill fallet. Fantastiskt att man kan stå på vandringsleden och se de respektingivande fåglarna på så nära håll.
Så igår förmiddag kom jag till Nipfjället. Det ser ut att klarna upp, men jag behöver först sova några timmar för att vara på hugget under eftermiddagen. När jag vaknar upp har molnen tornat upp sig och det stänker emellanåt. Jag går ändå ut en runda på fjället och jag hör en fjällripa på håll. En flock småspov rastar på sluttningen. Ripan ska få sin chans senare.
Posted by Lars Petersson at 2:13 AM
Friday, July 1, 2011
Jag får ärende ner till min närmsta kust och ger mig av tidigt. Det är i gränslandet mellan natt och dag som man ofta tycks få den där speciellt nära kontakten med naturens väsen. Jag möter snart en älg alldeles nära inpå bilen. Den tuggar lugnt i sig av slyet och verkar känna sig trygg i mörkret. Plötsligt står en mindre figur mitt på vägen och jag får förundras över morkullans förkärlek att vistas på grusvägar nattetid. När det ljusnat lite mer dyker en råget upp med ett litet kid som vingligt följer sin mor i hasorna. Så ska jag naturligtvis passa på att åka ner till Trönninge ängar när jag ändå är i krokarna. På stigen mellan p-platsen och gömslet hejdas jag oväntat av en krabat som inte vill flytta på sig. En alldeles ny näktergal på sitt första upptåg utanför boet. Föräldrarna varnar "hiiip hiiip" i buskaget intill.
Posted by Lars Petersson at 7:36 AM
Monday, June 27, 2011
En tidig morgon i midsommartid går jag ner till den lilla sjön i det småländska skogslandet. I anslutning till det gamla soldattorpet finns en båtplats och en brygga. Ute på sjön ligger ett par storlommar, lite utanför räckhåll för kameran. Jag lägger mig platt på bryggan och väntar i skydd bakom fotoväskan. Det tar lång tid, men till slut närmar sig fåglarna. Lommarna tillhör de mest urtida av fågelsläkten och skönheten och elegansen hos de här fåglarna låter sig svårligen skildras i ord.
Posted by Lars Petersson at 1:56 AM
Wednesday, June 8, 2011
Gårdagens åskoväder fick mig att prova på lite väderfotografering. Jag åkte ner till fyren som står i Vidöstern vid Hjälshammar och väntade. Efter något hundratal försök då jag inte riktigt hann med så fick jag till slut min blixtbild!
Posted by Lars Petersson at 1:40 PM
Tuesday, June 7, 2011
En skygg Imbabala Bushbuck (Tragelaphus sylvaticus) smyger ner till den lilla vattenspegeln som en gång var en livlig flod. Hettan är tryckande men att sitta vid ett afrikanskt vattenhål under torrtid är alltid spännande…
Nu har jag laddat upp ett trettiotal nya bilder från vinterns resa till Omo i Etiopien. Bland annat finns några foton tagna på närhåll vid den buffelhjord som höll till vid campen. Hos de väldiga och beryktat farliga djuren fanns både rödnäbbade och gulnäbbade oxhackare. Att se de båda arterna tillsammans på det här sättet är snudd på unikt. Dessa fåglar födosöker i alla hål och skrymslen på bufflarna och hjälper till att plocka bort fästingar och andra irriterande parasiter. De sägs också äta vax ur djurens öron och hålla sår öppna för alltid ha tillgång till färskt blod.
Fler bilder från resan kommer efterhand, liksom bilder från Kalifornien&Arizonaresan. Men svensk försommar är inte bästa tiden för inomhusjobb vid datorn!
Posted by Lars Petersson at 1:59 AM
Saturday, June 4, 2011
När man någon gång kommer ut i tid på morgonen ångrar man sig aldrig. Och så här års är "i tid" väldigt tidigt. Jag körde i går morse, innan solen hade gått upp, neråt Furen och Kroppsjön. Småfläckiga sumphöns spelade i Kroppsjön och skrattmåsarna förde redan ett kompakt väsen ute på häckningsholmarna. Restaureringen av den här våtmarken har redan burit frukt! Sedan svänger jag ner mot Yxkullsund för att köra bakvägen hemåt igen. Redan hade jag sett en rävunge hemma i Södergård, och nu ser jag två till bakom Yxkullsunds gård. De höll sig halvt dolda i grönskan invid vägen, men var naivt orädda inför fotografen i bilen. Dagens första solstråle letar sig fram till valparna. I augusti börjar rävjakten. Hoppas att de då blivit listiga nog att skygga för oss människor…
Posted by Lars Petersson at 10:47 PM
Thursday, June 2, 2011
Återigen mötte Öland oss med regn och blåst. Det kan i och för sig innebära god tillgång på rastande vadare så här års, men vinden kom lite från fel håll. Första stoppet blev ändå Sebybadet, där en tereksnäppa hade setts de senaste dagarna. Trots att det var söndagsmorgon var jag och Mattias de enda skådarna på lokalen. Vi delade på oss och sökte både i norr och söder, men här fanns väldigt få vadare och ingen terek…
Vi fortsatte ner till Ottenby. Vid Kungsstenarna hade en liten folksamling bildats ute i buskagen och några var redan på väg upp mot fyrvägen igen. Ortolansparv och mindre flugsnappare satt och sjöng därute fick vi höra. Mina tidigare bilder av sparven behövde ersättas av bättre så vi tvekade inte att ta chansen. Men det var fortfarande grått och regnigt, men som tur var fanns ortolanen kvar hela dagen så vi fick fler chanser i bättre ljus.
Nere i fyrträdgården rastade en lundsångare. Fågeln snodde omkring i ett äppelträd i Bertils trädgård och folk stod på tre sidor och försökte få bilder.
Det är alltid utmanade att fånga små "phyllon" på bild och det är roligt för dem som lyckas! Den var kvar även på söndagen och satt då och sjöng sporadiskt.
Vi drog norrut och efter att ha ätit morsdagslunch i Gårdby körde vi ner till Frösslundamossen i hopp om aftonfalk. Nu sken solen men vinden nådde nästan kulingstyrka. Vi såg ingen aftonfalk men en lärkfalk jagade runt en dunge. Vi gick ner till träden för att i lä försöka få bilder på falken. Plötsligt dyker en brun glada upp ovanför oss och dessutom cirklar den ett par varv på nära håll innan den försvinner bakom träden. Vilken tur!
När vi checkat in på vandrarhemmet på eftermiddan kommer larmet om rostgumpsvala nere på udden. Det tar inte så lång tid för oss att ta oss dit, men väl där kommer ytterligare ett larm om att nu ses svalan uppe vid kungsgården. Vi tar oss förstås dit och när vi kliver ur bilen ser vi ett antal svalor som svärmar kring träden in mot gården, i motljus. Det här går aldrig tänker jag. För att få rätt ljus måste man gå in på gården och det kan man ju inte. Men som tur är drar sig svalorna snart ut på mer öppna ytor och nu blir det fint medljus i kvällssolen. Att plåta svalor med 500-tele kan vara krävande, men rostgumpen flyger lite snällare än de sällskapande hussvalorna. Ofta gjorde den längre glidningar då det gick att följa fågeln med kameran. Hussvalorna kastar mer oberäkneligt och tappas så fort man hittat dem i sökaren.
På måndagsmorgonen är det mest en årthanne som förgyller tillvaron utanför gömslet nere på udden. Lundsångaren sjunger som sagt i trädgården och i lunden försökte vi få syn på sommargyllingen som satt och sjöng i södra delen, men det gick väl sådär.
Förmiddagen ägnas åt att söka upp guckuskon vid Folkeslunda. Vi har fått koordinaterna dit, men ändå blir det svårt att hitta dem. Det visar sig att den angivna punkten markerar ingången i lunden och inte själva växtplatsen. Ett tag ser det ut som vi får nöja oss med de andra orkidéerna, tvåblad och nästrot, men när vi har gett upp och söker en väg ut ur lunden händer det. Framför oss står hela beståndet, kanske 60-70 fullt utslagna guckuskor i all sin prakt på några få kvadratmetrar!
Posted by Lars Petersson at 9:58 PM