Ur skogens dunkel...

Igår befann vi oss fortfarande på Huonhalvön i norra Papua för att söka områdets mest åtråvärda fågelarter. Det hade hittills gått mycket bra och skönheter som Spangled Honeyeater, Wahne´s Parotia och Emperor Bird-of-Paradise var redan inhängda och nogsamt inbrända på minneskorten!


Sooty Owl är en släkting till ”vår” tornuggla och finns på Nya Guinea och i Australien.

Men det finns alltid mer att se! Vi söker oss in på en knappt skönjbar stig som skär genom den täta bergsskogen. För första gången under resan hinner blodiglarna nu ikapp oss och vi stannar upp då och då för att snäppa bort dem från byxbenen. Men vår irritation över iglarnas framfart glöms genast då vi hör ett huggande ljud en bit ner i sluttningen. ” It´s a Harpy Eagle” viskar Daniel Wakra, vår papuanske guide som känner landets fåglar som få andra. Daniel berättar att New Guinea Harpy Eagle letar mat genom att besöka träd med stora håligheter där någon possum eller cuscus kan tänkas sova över dagen. Örnen sätter sig bredvid hålet och slår mot trädet med vingen och det var just de slagen vi hade hört. Har örnen tur tittar något djur ut (och tänker ”va fan”) och den nyvakne hamnar i örnens kraftiga klor! Hur det gick med jaktlyckan får vi aldrig veta men vi hörde också örnen ropa strax därpå.
De flesta av oss sitter nu ner för att spana upp genom skogstaket. Med lite flyt kan en Harpy komma lågsniffandes åt vårt håll. Men en sådan tur hade vi inte… MEN, plötsligt kommer en grå skepnad farande och glider tyst in på en gren. ”Sooty Owl, SOOTY OWL” viskar jag så högt jag kan åt de andra som inte har fått den lyckosamma luckan på ugglan. Fågeln är snäll och ger oss alla 10 sekunder att beskåda den. Man får inte se allt, men mycket annat! Och det kommer vi att fortsätta med i ytterligare en vecka...