Hönsfåglar
Tjädern och orren räknas som skogshöns och är välkända för sina arenaspel om vårarna. Spelplatserna är så fasta att man i förväg kan sätta upp ett gömsle och vara beredd med kameran när tupparna anländer. Båda arterna är beroende av ett ansvarsfullt skogsbruk, och anses vara känsliga för klimatförändringar. Järpen tillhör också skogshönsen, men lever mer solitärt. Gärna i fuktig granblandskog med raviner. Riporna återfinns i norra halvan av landet, och gynnas av lämmelår då rovdjuren äter mer gnagare än fåglar. Vakteln är vår ända flyttande hönsfågel, mycket svårsedd och sparsam i södra Sverige. Rapphönan och fasanen är fälthöns, och överlever hos oss mycket tack vare jägarnas utsättningar. Rapphönan har haft en naturlig förekomst i landet, medan fasanen är en ostasiatisk art som planterats in.
Svanar och gäss
I Sverige förekommer tre svanarter (två som häckar) och tio gåsarter (fem häckande). Kanadagås och nilgås tillhör inte den ursprungliga svenska faunan och den senare förekommer endast som tillfällig gäst.
Dykänder och skrakar
Tretton arter ses regelbundet i Sverige. Elva är häckfåglar, medan praktejdern och alförrädaren endast övervintrar eller sträcker igenom.
Nattskärror, seglare, gökar och duvor
En art av nattskärra, seglare och gökar häckar i Sverige. Fyra arter duvor häckar och turturduvan ses årligen men fåtaligt i landet.
Rallar, sumphöns, sothöna och trana
I den här något kontruerade gruppen återfinns 6 häckande arter i landet.
Havsfåglar
Havsfåglarna (ordningen Procellariiformes) platsar med nöd och näppe i detta galleri. Inga arter häckar i landet även om det ibland spekuleras i om stormsvalan gör det. Få arter är också riktigt regelbundna, men med gynnsamma väderförhållanden kan goda antal ibland ses av vissa arter längs f.f.a. västkusten. Ett dussin arter har setts i landet inkl. havssula och obestämd fregattfågel. De två sistnämnda står utanför ordingen. Ca 10 är årliga.
Skarvar, rördrom, hägrar och storkar
I den här sammanslagna gruppen är det bara gråhägern, rördrommen och storskarven som är regelbundna häckfåglar. Svart stork antas häcka åtminstone då och då, och den vita bara i anslutning till avelsanläggningar. Toppskarven ökar kraftigt på västkusten och har blivit vanlig i många områden.
Rovfåglar
13 arter häckar regelbundet i Sverige. Större skrikörn och stäpphök har häckat tillfälligt.
Vadare 2 - Spovar, roskarl, brushane och Calidrisvadarna
I den här gruppen ingår de fyra spovarterna som förekommer regelbundet i vårt land. Tyvärr är trenden mycket negativ för både storspoven och rödspoven, och har minskat kraftigt och till och med försvunnit som häckfågel på flera håll. Spovsläktet Numenius, som stor och småspoven tillhör, har tappat två arter globalt då både smalnäbbad spov och eskimåspov anses utrotade. Minskningen har också drabbat roskarlen. Flertalet Calidrisvadare är arktiska och ses framförallt som rastande genomflyttare i södra Sverige. Några arter häckar i svenska fjällen, medans andra har sin hemvist på ishavstundran.
Tärnor och labbar
Sex tärnarter häckar i Sverige och av de tillfälligt besökande är det bara den vitvingade tärnan som ses någorlunda regelbundet. Två arter labbar häckar och två hör snarare hemma i havsfågelgalleriet.
Alkor
Endast tre arter häckar i Sverige medans lunnefågeln och alkekungen ses fåtaligt under vinterhalvåret.
Falkar
5 falkarter finns bland de svenka häckfåglarna. Dessutom har aftonfalk häckat tillfälligt vid ett antal tillfällen på Öland.
Udda tättingar
I det här galleriet samlas några arter som inte naturligt faller in i de övriga, större artgrupperna. Avvägningen här är något subjektiv. I Sverige har vi t.ex. bara en nötväcka, en strömstare osv. Törnskator och trädkrypare har vi två arter av vardera, medans gärdsmygen, sidensvansen, sommargyllingen och järnsparven också är ensamma representanter i landet, även om de globalt har många nära släktingar.
Lärkor och svalor
Tre plus tre arter i det här galleriet häckar i landet. Tofslärkan är utgången som häckfågel men ses fortfarande årligen.
Sångare
15 arter häckar regelbundet och ytterligare sex (flod, vass, busk, lund och nordsånagre samt brandkronad kungsfågel) har förökat sig tillfälligt. Några östliga arter t.ex. taigasångare, ses mer eller mindre regelbundet under höstflyttningen.
Stare, trastar och småtrastar
Lite grovt kan man dela in de här fåglarna i två grupper. De vanliga trastarna i släktet Turdus, som har 6 häckande representanter i landet. Och de "smärre trastfåglarna" som består av 8 häckande arter ur olika släkten. I den sistnämnda gruppen räknas svarthakad buskskvätta in. Den har nu häckat vid flera tillfällen, i framför allt Skåne.
Piplärkor och ärlor
Fem piplärkor och tre arter ärla häckar i Sverige. Vattenpiplärka och Citronärla ses ganska regelbundet.
Finkar och vävarsparvar
Av de 17 finkarterna som förekommer regelbundet i Sverige är det bara vinterhämplingen som inte häckar i landet. I gruppen finkar finns så vitt skilda arter som de tre korsnäbbarna och stenknäcken. De båda vävarsparvarna i Passersläktet är finklika men hör egentligen till en annan familj.
