Äntligen ett riktigt svin!

Man ska nog ha lite tur, men förr eller senare så skulle det ändå hända om man åker på de lite mindre vägarna. Och i fredags hände det, på självaste midsommaraftonens morgon!

Klockan var kvart i sex och jag var på väg hemifrån mot Toftaholm där jag skulle möta upp Jonas Starck. Vi skulle ta oss över till Färjansö och det såg ut som jag som vanligt var ute i sista minuten. Nu hade jag svängt av vid Voxtorps kyrka och i full fart mot Tånnö ser jag i ögonvrån det massiva djuret på ängen. Det går förstås inte att ta fel på vad det är men jag inser att jag inte kan stanna för kameran är väl nerpackad i fotoryggan. En kraftig inbromsning utan att ha kameran beredd skulle troligen innebära ett förlorat fototillfälle. Vildsvin ska ju vara skygga! Att bara titta på djuret duger ju inte! Jag susar alltså vidare och stannar några hundra meter bort för att få ordning på grejorna. I något mer sansad fart kör jag sedan tillbaka och hoppas på att den stora grisen finns kvar på ängen. Jovisst, den står lugnt kvar och käkar och medan jag tar de första bilderna bromsar jag in bilen så mjukt jag bara kan. Men grisen oroas inte över uppmärksamheten utan står och tittar lite skumögt åt mitt håll. Jag hinner plåta färdigt innan den till slut lugnt lubbar in i skogen. På bilderna ser man att den har lite rester kvar av vinterpälsen. Jag vet inte så mycket om vildsvin, men min gissning är att det är en yngre galt. Detta fototillfälle föranleder mig att öppna galleriet "Svenska däggdjur". Där finns nu fyra bilder på vildsvinet!