Dimma på Flatruet!

Just hemkommen från min 19-dagarstur norrut kan jag konstatera att det inte var så lätt att hitta inspiration och ork till hemsidearbete under resans gång. Tiden lades istället på strövtåg, skådning, foto och långa sköna sovpass bak i Kian. Men nu ska det väl ändå in lite minnesbilder från turen. Texterna hålls korta så att jag inte tappar tempo i uppladdningen…



Det böta vädret förföljer mig in i Härjedalen och upp på Flatruet. Sikten från vägen är begränsad och jag fortsätter över fjällheden ner till Skärkdalen på andra sidan. På en tråd sitter en silhuett som genast känns bekant men som jag inte sett på flera år. Det är en hökuggla! När jag kliver ur bilen hör jag ungar som sitter och ber om mer mat. Till skillnad från den vuxne, som är tovig av regnet och endast har två pennor kvar i stjärten, ger ungfåglarna ett fräscht intryck trots vädret. Men jag var förstås inte först med att hitta ugglorna. Det är mycket skådare i fjällvärlden denna sommar och snart ansluter fler som tar sig en titt på fåglarna vars närvaro är känd sedan länge. Jag får tips om att det är läge att titta på berglärka uppe på Mittåkläppen, så jag beger mig dit senare på dan.











När jag ändå är i Skärkdalen passar jag på att åka upp till Ljungdalen. Där finns en växtplats för det så ovanliga dvärgyxnet. Vädret i skidbacken där orkidéerna finns är vidrigt och sikten från en liftstolpe till nästa finns inte. Jag stånkar ändå upp för pisten och vandrar snart bland fjällvityxne och blodnycklar. Så hittar jag en liten rackare till orkidé, blott 5-6 cm hög. Det måste vara den! Så hittar jag en till, och en till…!! Till slut inser jag att de allt mer liknar grönkullor och att jag förhastade mig när jag trodde att de var dvärgyxne. Så kan det gå!



Väl uppe på Mittåkläppen, rejält varm efter den branta vandringen, finner jag mig själv i kompakt dimma och utan utsikter till någon utsikt. Men ett par fjällripor hittar jag mellan dimsjoken. De smyger omkring mellan stenblocken, skyggt men ändå på nära håll. Snart ser jag även lärkorna, men först bara de vuxna fåglarna. Enligt uppgift skulle de mata ungar, men jag väljer att inte rota runt för mycket i deras hemvist. Först på vandringen ner igen hittar jag en ungfågel helt slumpmässigt. Den verkar helt självständig och inte längre beroende av föräldrarna.