Fjällräv och fjälluggla på behörigt avstånd!

Fjällrävsvalparna har fått en lämmel av morsan (Alopex lagopus).

En vuxen fjällräv vakar över omgivningen (Alopex lagopus).Den här sommaren fanns det för första gången på väldigt många år god chans att se både fjällräv och fjälluggla i jämtlandsfjällen! Eller snarare, vi visste precis var vi skulle titta och förväntade oss inget annat än att vi skulle få se båda arterna. Eftersom intresset var stort från många var det väl också befogat med tydliga gränser för hur nära man kunde gå. Men för egen del tyckte jag att säkerhetsmarginalerna var allt för väl tilltagna, 300 resp. 500 meter. Tyvärr var det flera, särskilt när det gällde rävarna, som struntade i uppmaningen om säkerhetsavstånden och kröp mycket närmare med kamerorna. Visst hade även jag velat gå närmare, men vi höll oss på mattan. Alla bilder på räv och uggla är alltså tagna på minst 500 meters håll. Och trodde man på den uppgift vi fick att nationella insatsstyrkan låg och bevakade ugglehäckningen tar man förstås inga risker!









Valparna leker med fjällämmeln (Alopex lagopus).

Fjällugglan jagar över fjällheden (Bubo scandiacus).

Häckande fjälluggla är i Sverige numera tydligen ett nationellt skyddsobjekt, och det kan man väl inte invända emot. Vi hörde att, både före och efter vårt besök, polis hade kommit i helikopter och plockat bort folk ur det tillfälliga fågelskyddet vid ugglorna!

Fjällugglehonan levererar en fjällämmel till ungarna (Bubo scandiacus).

Här matas en av ungarna. Vi såg tre ungar, men på bilderna syns bara två (Bubo scandiacus).

Det kryllade av lämmel på fjället, så honan behövde inte jaga särskilt hårt (Bubo scandiacus).

Övriga fjällfåglar kunde ha synpunker på ugglornas närvaro, här en fiskmås (Bubo scandiacus).

Posted by Lars Petersson at 8:20 PM