För sent till Abisko!

Vi hade nu lämnat fjällvärlden bakom oss, och efter Vilhelmina var jag återigen ensam på min resa norrut. Jag kände mig något villrådig vad jag nu skulle göra, och lät nästan bilen styra själv. Men jag fick lov att bestämma mig. Kursen sattes mot Abisko, 68 mil närmare nordpolen. 15 juli, mitt på dagen, rullade jag förbi fjällstationen vid Torne träsks strand. Jag hade fått lov att ta några sovpass längs vägen. Till min stora förvåning hittade jag ganska omgående mina hett eftertraktade objekt. Visst hade jag fått anvisningar av vänner, men de båda orkideerna dvärgyxnet och lappfelan är synnerligen oansenliga arter. Tyvärr visade det sig att dvärgyxnet redan hade passerat bäst-för-datumet. Den hade stått i sin prakt redan för en vecka sedan eller tidigare. Lappfelan hade blommat över helt. Det blir helt enklet att återvända lite tidigare ett annat år. Jag stannade vid tunnelmynningarna över natten i hopp om nordsångarsång, men fågeln som hade sjungit ett par dagar tidigare hördes aldrig av.