Ghana!
Vi är hemma igen efter den relativt korta (10 ½ dagar i fält) resan till södra Ghana. Michael, Sören, Anita och jag anlitade det välrenommerade Ashanti African Tours som sydde ihop vår resrutt och försåg oss med guiden Francis Ntakor. Resan blev påfrestande för fågelfotografen, såsom ofta blir fallet på tropiska destinationer. Tryckande värme, extrem luftfuktighet och ogenomtränglig vegetation var parametrar som kändes igen väl från förra årets Kamerunresa. Visst är det härligt med utmaningar, men någon förmiddag gick vi i skogen utan att någon fågel öppnat för ett fotoläge innan magen knorrade efter lunch. Men det blev ändå många oförglömliga möten med Västafrikas djur och fåglar, och visst blev det några bilder att ta med hem.
En myrkott uppe i trädkronorna! Vi var nog lite förvånade att se den så högt över regnskogsgolvet!
En av de första dagarna befann vi oss på nationalparken Kakums hängbroar (canopy walkways) under regnskogens tak 40 meter över marken. I ett träd intill skymtade plötsligt en myrkott (Long-tailed Pangolin), ett slags myrsloksliknande djur utklädd till grankotte, ca 1 meter långt! Det är få förunnat att få se detta djur, och vi hade än mer tur som fick se den så pass nära, kanske 40 meter. Myrkotten snodde sävligt runt i lövverket på jakt efter insekter och sågs helt öppet då den på brandmansvis gled nedför en lian, fast med huvudet före!
En liten del av hängbron i Kakum. Det fanns sex plattformar mellan sektionerna där man stod stadigt 40 meter ovan jord. Här kommer man närmare fågellivet som föredrar högre höjder!
Svart biätare och rosenbiätare, den högra en ny bekantskap för mig. Ett kompakt motljus kompenserades delvis med två stegs överexponering!
Vi hade gjort klart för Francis vilka fåglar som var extra viktiga för oss att få se. En trio biätararter stod högt på önskelistan, och vi såg dem alla fint.
Den här rasen av blåhuvad biätare anses nu vara en egen art: Blue-moustached Bee-eater. Svenskt namn saknas.
Kunde inte bestämma mig för om jag skulle ha med bild av rygg eller bröstsidan. Fick bli båda!
En långstjärtad hök går in för landning. Det finns en rödbröstad och en gråbröstad form av arten.
Vi fick också se Long-tailed Hawk vid två tillfällen, en långstjärtad hök som jagar ödlor, smågnagare och småfågel i skogens lägre regioner och sällan ses öppet. Jag hade tur som var beredd när höken kom in för landning i ett högre träd!
Bambu av olika storlekar bildar en speciell miljö i Ankasa.
Drömfågeln nummer 1 för Ghanaresenären! ISO 3200, 1/50 sek, f/4 och underexponering krävdes för en skarp bild!
Men högst upp av alla önskade fågelarter, och säkert främsta anledningen för fågelskådaren att resa till Ghana, är den bisarra White-necked Picathartes. Den föreslås heta "vithakad kråktrast" på svenska. Namnet kråktrast speglar dock inte alls magin som omger denna fågel och den rödhättade systerarten längre österut.
Picathartes ses i stort sett bara vid de få avlägsna klippor där den häckar och kräver oftast en mer eller mindre ansträngande vandring genom skog. I skymningen kommer de in för att övernatta eller se till sina bon på klippväggarna. Det var en stor lättnad att vi fick se två fåglar den här gången. Jag dippade ju den andra arten i Kamerun förra året...
Ugglor har varit ett genomgående tema på de flesta resor jag gjort de senaste åren. På den här turen såg vi inte särskilt mycket av sånt. Men två högt värderade uvar, Akun och Fraser's Eagle-Owl lyckades vi få in på de återkommande kvällsexkursionerna.