Goa fåglar på Biak och Numfor!

För de flesta är Nya Guinea ett välbekant begrepp!? Ön är ju världens näst största och naturprogram med paradisfåglar visas då och då på tv därifrån. "Vanligt folk" har vanligtvis uppfattningen att här lever folk fortfarande på stenåldersnivå och att gubbarna endast iklär sig penisfodral. Visst finns det ett uns av sanning i detta, men för den besökande fågelskådaren väntar så mycket mer. För min egen del fanns det inget ställe i världen där jag på en och samma resa kunde se så många nya arter, bortåt 200. Då skulle vi ändå bara besöka den nordvästra delen av ön. Fler resor behövs framöver för att "hänga in" alla (eller åtminstone flertalet) av Nya Guineas långt över 300 endemiska fågelarter. Biak och Numfor är två relativt små öar strax nordväst om själva huvudön. Vi började vår resa där och fick redan första dan se några av resans exklusivaste arter.



Biak Monarch beskrevs för nästan 150 år sedan men har nästan inte setts sedan dess. Det är bara under de senaste fem åren eller så som rapporterna har börjat trilla in. Mycket få foton finns på arten. Vi lyckades hitta ett par längs en skogsväg, och jag måste medge att det inte var helt lätt att få bild på fåglarna i den täta vegetationen. Till slut lyckades jag väl ändå sätta skärpan någorlunda på både hannen (ovan) och honan (till vänster). Skogsvägar ja, det huggs rätt hårt på Biak…










Biak Black Flycatcher är ytterligare en Biakendem, som Birdlife klassar som hotad på grund av sitt lilla utbredningsområde och den rådande skogsskövlingen. Den här hannen var mycket samarbetsvillig och satte sig att sjunga i det beslöjade solskenet.



På kvällarna gav vi oss ut igen på lite "nattlys". Det är en rolig form av fågelskådning som med lite tur resulterar i riktiga närkontakter. En Biak Scrubfowl hade satt sig på nattkvist rakt över stigen och satt kvar så länge vi tittade på den. Under dagen hade vi sett den rätt hastigt springandes inne på skogsgolvet i närheten av dess "kuvös". Biak Scrubfowl bygger som de andra storfotshönsen en jättelik äggkläckningsanordning i form av en jordhög med inslag av växtdelar, under vilken ägget ruvas av värmen från förmultningsprocessen. Fåglarna krafsar under ruvningstiden bort eller krafsar dit material för att reglera temperaturen till en lämplig nivå. Ja, ni får googla vidare på det där…



Den här nattskärran (Large-tailed Nightjar) hittade vi också under nattlyset. Möjligen ruvade den på sitt bo, så vi lämnade den rätt snabbt ifred.



Fruktduvor ser inte ut som duvorna hemma, kan man säga! Hannarna i släktet Ptilonopus är småvuxna, i huvudsak gröna med inslag av väldigt färggranna teckningar. Vi såg bland annat fantastiskt fina Claret-breasted Fruit Dove (ovan) och Geelvink Fruit Dove (nedan).





Turen mellan Biak och Numfor tar drygt fyra timmar med "speedboat" och är väl värd besväret även om det kan vara obehagligt grov sjö mellan öarna. Båda öarna har nämligen varsin endemisk paradiskungsfiskare! Förutom paradisfåglar är kanske just dessa kungsfiskare i släktet Tanysiptera Nya Guineas mest åtråvärda fåglar. Det finns nio arter och för tre av dem måste man bege sig ut till Nya Guineas satellitöar om man vill ha dem "in the bag"! Förutom Biak Paradise Kingfisher (ovan) och Numfor Paradise Kingfisher (tv och nedan) såg vi även Common Paradise Kingfisher senare under resan.














Efter den fina skådningen på Biak och Numfor fortsatte vi på huvudön. Närmast med några timmar i ett skogsparti vid Lake Sentani där vi bland annat hittade den här läckra Yellow-billed Kingfisher. Fortsättning följer…