Högtryck i Kalifornien!
Så har man för sjunde gången men första resan på 8 år satt ner fötterna på amerikansk mark. Resesällskapet består till hälften av gamla bekanta och därtill några nya trevliga bekantskaper. Tillsammans ska vi besöka de södra delarna av Kalifornien och sedan Arizona. I skrivande stund söker vi skydd från värmen under några lunchtimmar på ett motell i Brawley vid den stora saltsjön Salton Sea. Det är 40 grader varmt ute så det är ingen, knappt ens fåglarna som orkar vara igång.
Dag 1 började med en fantastisk båttur ut till Santa Cruz Island utanför Oxnard. Vädret var högsommarbetonat, så någon större risk för sjösjuka fanns inte. Överfarten tog bara någon timma, men vi hann ändå ut till fina havsfågelområden. Redan en kort bit utanför hamnen hittade vi gråliror, stillahavslommar och några arter alkor inkl. Xantus´s Murrelet som var en ny bekantskap för mig.
Finaste upplevelserna kom dock när kaptenen ropade ut knölval inte långt från båten. Vi såg flera stycken både på utresan och hemfärden. Häftigast blev det när en valmorsa närmade sig båten med en kalv i släptåg. De låg rätt länge uppe vid ytan men sedan dök de. De var nu så nära att morsans tre meter breda stjärtfena inte rymdes i bilden! Knölvalarna är ju annars kända för sin sång och sina höga luftsprång. Världens starkaste muskel lär sitta bak i knölvalen, väl behövlig vid hoppen kan man tänka. Några sådana ansatser såg vi tyvärr inte.
Timmarna på själva ön gav annars den åtråvärda Island Scrub Jay, en skrika som bara finns här på ön samt en rad andra endemiska raser.
Dagen därpå bar det upp i klippiga bergen, närmare bestämt till Mount Pinos. Vi fick en klar, kall härlig morgon med flera fina barrskogsarter. Bland mesar (Mountain Chickadee) och områdets alla tre arter nötväckor hittade vi även nötkråkan Clark´s Nutcracker, Western Bluebird, den läckra Evening Grosbeak och den lilla jordekorren Lodgepole Chipmunk.
Det låg en hel del snö kvar uppe i skogen. De högsta topparna i området når upp mot 2700 meter så de tidigare vårfåglarna får finna sig i att hävda revir snön.
Senare på dagen åkte vi upp i Los Padres. Det var gott om rovisar här och det dröjde inte länge förrän tre riktiga flak seglade upp över oss. Kaliforniakondorer!!! När jag var i Kalifornien 1990 fanns inga kondorer kvar alls i det vilda. Arten höll på att utrotas och några år dessförinnan hade man fångat in den sista fågeln. Man avlade upp en burhållen stam och senare satte man ut fåglar i det vilda. Något par har återigen häckat i det fria och nuförtiden flyger det omkring ca 180 kondorer, mest utsatta fåglar i Arizona och Kalifornien. Fåglarna vi nu såg flög rätt högt i soldiset, men vi hoppas vi får de dem igen senare på resan.
Nu har vi skådat oss igenom några kustlokaler och sett bl.a. den hotade California Gnatcatcher. Vid våtmarken Bolsa Chica svärmade tusentals tärnor varav Elegant Tern var talrikast… I nationalparken Joshua Tree blommade flera kaktusarter men fåglarna var lite svårflörtade eftersom vi var där mitt på dan. Några arter sparvar och den udda mesen Verdin visade ändå upp sig fint.
Idag torsdag har vi som sagt varit vid Salton Sea, en gång i tiden en del av Stilla Havet men nu belägen långt in i land. Vattenståndet är för tillfället ovanligt lågt, så det var inte så lätt att komma åt fåglarna. Vi har sett Gambel´s Quail, Roadrunner och en hel del vadare och vitfågel.
Störst behållning fick jag själv av de många skräntärnorna som häckar och fiskar här. Vid ett ställe hade jag 20-talet tärnor framför mig som ständigt dök efter fisk mot vattenytan. Trots att de också finns i Sverige har jag svårt att tänka mig att jag någonsin kommer att få så fina fotolägen hemma…?
Om någon vill kontakta mig under resans gång, verkar jag ha problem att ta emot sms med min nya fiiina telefon. Använd istället vanligt mail!
Posted by Lars Petersson at 5:27 AM