Livet på spel i vägkanten!
Inte förväntade jag mig direkt några naturupplevelser, än mindre fototillfällen den här måndagsmorgonen. Jag skulle sälja farfars gamla dragspel och fått en köpare norr om Vårgårda. Det var svinkallt när jag startade vid femtiden och räknade med att vara framme strax efter sju. Men när jag närmar mig Vårgårda i den tilltagande morgontrafiken blir det plötsligt stopp på vägen. En lång rad av röda bromsljus lyser framför mig i gryningsljuset. I vägkanten står en tjädertupp i fullt spel och tycks inte oroa sig för trafiken. Sakta glider bilarna förbi för att skona galningen och jag själv tvekar över på vad jag ska göra. Men det finns ingenstans att ställa av bilen och det är ändå inget fotoljus ännu. Hur länge blir den här fågeln kvar i livet tänker jag när jag fortsätter. Men när dragspelet är sålt har klockan hunnit bli över nio och solen skiner från en blå himmel. Jag beslutar mig för att köra tillbaka för att se hur det gått för tjädern. När jag är framme hittar jag först inte tuppen. Nu är det nästan ingen trafik så jag stannar till och spanar. Först då kommer tjädern flygande över fältet rakt mot vägen. Återigen sätter den livet på spel i vägkanten. Jag parkerar och fågeln hänger på när jag går ut på fältet, bort från vägen. Jag har kamera och en liten presenning som sköld om tuppen blir för närgången. Han fortsätter att spela när han tycker att han är lagom nära mig, dvs 4-5 meter, men blir inte mer närgången än så! Det går ju inte att plåta en stor tjädertupp på det avståndet så jag fortsätter ut på fältet men tuppen ömsom flyger efter mig, ömsom går. Tillsammans går vi in i skogen, nu hundra meter från vägen, och hittar här en fin tjäderskog. Jag får mina bilder och tjädern slipper känna vinddraget från lastbilarna. Båda är nöjda, men vem vet egentligen vad en spelgalen tjäder känner?
Nu när jag ändå var i Västergötland passade jag på att dra till Nol vid Göta älv. Sedan december har snart sagt varenda fågelfotograf i Västsverige varit här för att ta bilder på kungsfiskaren som övervintrar i ett av de små utloppen i älven. Fågeln har hållit till godo med en isfri del med god tillgång på småfisk. Omgivande småvatten blev tidigt isbelagda så alternativa fiskevatten har väl inte direkt funnits. Lite kändes det som att "skjuta på sittande fågel" och har varit anledningen till att jag inte åkt tidigare. Å andra sidan har jag väntat i åratal på en samarbetsvillig kungsfiskare, så lika bra att ta tillfället i akt. Det fantastiska är att man kan sitta kvar i bilen men ändå ha fågeln på mindre än tio meters håll. Jag hade nog trott att jag skulle bli ensam med fågeln eftersom det var måndag. Men under den dryga timmen jag var där turades inte mindre än sju bilar om att sitta på pass vid denna juvel.
