Öland!

Återigen mötte Öland oss med regn och blåst. Det kan i och för sig innebära god tillgång på rastande vadare så här års, men vinden kom lite från fel håll. Första stoppet blev ändå Sebybadet, där en tereksnäppa hade setts de senaste dagarna. Trots att det var söndagsmorgon var jag och Mattias de enda skådarna på lokalen. Vi delade på oss och sökte både i norr och söder, men här fanns väldigt få vadare och ingen terek…
Vi fortsatte ner till Ottenby. Vid Kungsstenarna hade en liten folksamling bildats ute i buskagen och några var redan på väg upp mot fyrvägen igen. Ortolansparv och mindre flugsnappare satt och sjöng därute fick vi höra. Mina tidigare bilder av sparven behövde ersättas av bättre så vi tvekade inte att ta chansen. Men det var fortfarande grått och regnigt, men som tur var fanns ortolanen kvar hela dagen så vi fick fler chanser i bättre ljus.



Nere i fyrträdgården rastade en lundsångare. Fågeln snodde omkring i ett äppelträd i Bertils trädgård och folk stod på tre sidor och försökte få bilder.

Det är alltid utmanade att fånga små "phyllon" på bild och det är roligt för dem som lyckas! Den var kvar även på söndagen och satt då och sjöng sporadiskt.






















Vi drog norrut och efter att ha ätit morsdagslunch i Gårdby körde vi ner till Frösslundamossen i hopp om aftonfalk. Nu sken solen men vinden nådde nästan kulingstyrka. Vi såg ingen aftonfalk men en lärkfalk jagade runt en dunge. Vi gick ner till träden för att i lä försöka få bilder på falken. Plötsligt dyker en brun glada upp ovanför oss och dessutom cirklar den ett par varv på nära håll innan den försvinner bakom träden. Vilken tur!

När vi checkat in på vandrarhemmet på eftermiddan kommer larmet om rostgumpsvala nere på udden. Det tar inte så lång tid för oss att ta oss dit, men väl där kommer ytterligare ett larm om att nu ses svalan uppe vid kungsgården. Vi tar oss förstås dit och när vi kliver ur bilen ser vi ett antal svalor som svärmar kring träden in mot gården, i motljus. Det här går aldrig tänker jag. För att få rätt ljus måste man gå in på gården och det kan man ju inte. Men som tur är drar sig svalorna snart ut på mer öppna ytor och nu blir det fint medljus i kvällssolen. Att plåta svalor med 500-tele kan vara krävande, men rostgumpen flyger lite snällare än de sällskapande hussvalorna. Ofta gjorde den längre glidningar då det gick att följa fågeln med kameran. Hussvalorna kastar mer oberäkneligt och tappas så fort man hittat dem i sökaren.

På måndagsmorgonen är det mest en årthanne som förgyller tillvaron utanför gömslet nere på udden. Lundsångaren sjunger som sagt i trädgården och i lunden försökte vi få syn på sommargyllingen som satt och sjöng i södra delen, men det gick väl sådär.
















Förmiddagen ägnas åt att söka upp guckuskon vid Folkeslunda. Vi har fått koordinaterna dit, men ändå blir det svårt att hitta dem. Det visar sig att den angivna punkten markerar ingången i lunden och inte själva växtplatsen. Ett tag ser det ut som vi får nöja oss med de andra orkidéerna, tvåblad och nästrot, men när vi har gett upp och söker en väg ut ur lunden händer det. Framför oss står hela beståndet, kanske 60-70 fullt utslagna guckuskor i all sin prakt på några få kvadratmetrar!