Ölandstur med oväntad vändning - hemåt!

Inför förra helgen hade vi, eller kanske framför allt jag, bespetsat oss på att försöka se den videsparv som hittats strax utanför Degerhamn. Men trots flera timmar på plats, inklusive övernattning på lokalen, blev det ingen videsparv den här gången heller. Jag har ju aldrig sett arten, en svensk häckfågel, och i min "liferlista" på snart 7000 kommer det fortsatt inte finnas något X invid artnamnet!


En ung aftonfalkshanne (2K) bjöd på en liten flyguppvisning mellan de långa sittningarna i lövdungen.

Men det blev en del andra minnesvärda upplevelser på ön. Vid fyrvägen visade en vit stork upp sig fint då den flygpatrullerade kanten av Ottenby lund. Nere i fyrträdgården fanns det gott om mindre flugsnappare och en engelsk sädesärla och svartbenta strandpiparen syntes på lite håll bakom Fågel Blå. En stor mängd lågt flygande hussvalor vid fågelstationen triggade mig till att försöka få bättre artporträtt än vad jag tidigare haft på arten. Från en lund med ett fint bestånd av våradonis vid Mörbylilla kollade vi på aftonfalk. En yngre hanne satt och kurade i blåsten men gjorde också några kortare flygturer.
Lördagens soliga men blåsiga väder skulle sedan övergå till en regnig söndag med inslag av åska. Det blev ett spännande läge för den som förväntar sig rara fåglar. Nu skulle det visa sig om de varma luftmassorna från sydost fört med sig något "tungt". Nu hände det väl inte direkt något i den vägen, men vi hittade själva en sjungande flodsångare vid södra lundspetsen och en gulärla av den sydostliga rasen "feldegg" nere vid udden. Vi var väl kanske inte helt först med att se ärlan, men det var kul att själv få upptäcka den på lätet! Det finns bara ett dussintal godkända fynd av rasen i landet, och som jämförelse är t.ex. citronärlan 20-25 gånger vanligare! Ruskvädret tvingade dock iväg oss från udden och vi satte vår kurs mot lundarna.


Brushanespel alldeles intill fyrvägen! En härlig upplevelse den här regniga förmiddagen..

Det blev ändå snart till att tvärnita en bit upp på fyrvägen! Alldeles intill på östra sidan gick en liten flock brushane, 4-5 hannar och två honor. De ägnade sig mest åt födosök i det blöta gräset, men hannarna fick också tillfälliga utbrott av spellusta! Det här blev ett sällsynt läge för att plåta på brushanespel, även om flocken snart rörde sig bort från vägen. Undrar förresten om det inte var två små grupper, för vi hittade dem igen uppåt vägen men nu var hannarna annorlunda tecknade.




















Mest födosökte brushanarna. Här är det en larv som snart ska slinka ner.


Den mulna himlen skapade ett mjukt och nätt och jämnt tillräckligt ljus för flugsnapparplåtning.

Uppe i Norra lunden fick vi lä och längs Allévägen fick vi sedvanligt fina obsar på både halsbandsflugsnappare och mindre flugsnappare. Jag kan väl inte säga annat än att mindre flugsnapparen tillhör en av de absoluta favoritfåglarna, så även den här gången dröjde vi oss kvar hos hannen som verkligen bjöd lite extra på sig själv! En flitigt sjungande lundsångare rörde sig också längs vägen, och vi fick så småningom en riktig närobs på den.

Rapporterna om en svarthakad buskskvätta uppe vid Sandby avgjorde nu hur närmsta framtiden skulle se ut. Ingen idé att vänta med den, så vi var snart uppe vid Stenåsa för att inhandla glass och sedan fortsätta. Telefonen ringer klockan 13:14 och det är Janne Wahlström i andra ändan. "Jo, vi har en spansk sparv här i Rydaholm"!!!!!!

"Jo, tjenare" hinner man ju tänka! Janne låter dock övertygad och foton ska redan vara mms:ade till Widde, men det går ju bara inte att tro på…

I Sandby 30 minuter senare ringer Janne igen just som vi tittar på buskskvättan bort i diset. "Jo, Widde har sett bilderna och säger att det mycket riktigt är en utfärgad hanne spansk sparv". Det dröjer nu inte särskilt länge innan det stora larmet går ut över landet och ett oemotsägligt fotobevis lagts upp på FB. Jag blir lite surmulen över att jag inte riktigt trodde på Janne i första vändan men nu är det bara att sätta sig i bilen och dra hemåt. Tänk, en ny art för landet, nästan hemma!!!


Även om den här bilden på den spanska sparven inte går att framhålla som tekniskt föredömlig, är det ändock ett unikt dokument över det sista som ses av landets första fynd av arten!

Under tvåtimmarsresan längs 25:an får vi rapporter som fyller oss med missmod. Fågeln har inte setts sedan den larmades första gången och det regnar i Rydaholm. Och när vi kommer fram till brottsplatsen strax efter fyra möts vi av ett hundratal lika misströstande skådare. Vi tvekar om vi ska stanna och göra den läpphängande församlingen sällskap eller fortsätta hem till hus och katt. Men då börjar någon alldeles framför oss att veva med armarna likt en vindmölla (var det du, Erik?). Fågeln är återfunnen i toppen av ett blommande körsbärsträd efter flera timmars osynlighet! Vi får fram tub och kamera även om avståndet på hundra meter känns lite för långt för fotolägen! Jag inser snabbt att de flesta av skådarna står på fel sida av villorna och fortfarande är helt omedvetna om euforin på vår sida. Det blir nu min tur att veva med armarna och snart kommer hundra skådare upp till oss med andan i halsen. Vi får alla se sparven, skönt! Jag ägnar nu all tid till att hänga med ögat i kamerasökaren i hopp om att sparven ska hoppa fram helt synligt, bort från blommor och blad. Men efter ett fåtal minuter lyfter fågeln istället och flyger bort bakom oss och tappas ur sikte bak en lövdunge en bit bort. Jag hinner få någon bild av den bortflygande fågeln, samtidigt som allt fler nyanlända skådare aldrig kommer att få se landets första spanska sparv.

Aftonfalk /  Red-footed Falcon (Falco vespertinus) Brushane  / Ruff (Philomachus pugnax) Mindre flugsnappare  / Red-breasted Flycatcher (Ficedula parva) Spansk sparv / Spanish Sparrow (Passer hispaniolensis) Sveriges första First for Sweden Male display Ruff Brushanespel