PAPUA NYA GUINEA – REMOTE

Ur ett småländskt perspektiv kan Papua Nya Guinea tyckas avlägset nog, men nu är vi iväg på en resa som kan kallas ”PNG – Remote”. Vi försöker komma ut på ett antal än mer avlägsna delar av det här förunderliga landet, till ett antal öar som sträcker sig österut mot Stilla havet, eller Söderhavet om man så vill. Området kallas också Bismarkarkipelagen och består av ett stort antal större och mindre öar som var och en ofta har egna endemiska fågelarter. Under de kommande tre veckorna kommer vi att ”öhoppa” mellan ett halvdussin destinationer och försöka se så mycket som möjligt. Även några lokaler på fastlandspapua kommer att besökas.

Brown-headed Paradise Kingfisher / Tanysiptera danae
Brown-headed Paradise Kingfisher är en av nio arter mycket exklusiva paradiskungsfiskare och har ett litet utbredingsområde på östra Nya Guinea. Vi såg den här juvelen på dag 1 i nationalparken Varirata som ligger en dryg timma bort från Port Moresby. Brown-headed Paradise Kingfisher blev den fjärde arten paradiskungsfiskare för mig.

Men man får försöka inta en avslappnad inställning till logistiken i ett land som PNG. Vi har redan skådat tre dagar på Manus samt satellitön Tong och skulle sedan flugit vidare direkt till New Ireland. Men flyget dit blev inställt och vi hamnade återigen i Port Moresby och kom vidare först dagen därpå. Dyrbara skådartimmar i fält rann iväg! Men det kunde varit mycket värre, och omkastningar i planerna är något man kallt får räkna med.

Manus Boobook / Ninox meeki
Manus Boobook är en ”spökuggla” och är en av endemerna på Manus Island. Vi hade en sällsynt tur som lyckades se den så här fint precis när kvällen blev natt. Tyvärr gick det sämre med den urläckra Superb Pitta som är Manus riktiga ”Star Bird”. Vi hörde något enstaka rop, men trots hårt slit i den mörka skogen lyckades vi aldrig få korn på den.

På New Ireland använde vid den lilla lodgen Dalom Homestay som bas, paradisiskt beläget på stranden med palmer, spökugglor och fruktfladdermöss mitt bland husen. Längs en liten väg som skär över den långsmala ön har vi hängt in flertalet målarter såsom White-backed Woodswallow, New Ireland Boobook och White.necked Coucal m. fl…

Manus Fantail / Rhipidura semirubra
Manus Fantail finns namnet till trots inte längre på Manus Island. Den försvann av okänd anledning från ön för ungefär hundra år sedan, och överlever nu enbart på ett par satellitöar. Vi företog en ganska brutal båtresa på gropig sjö ut till ön Tong där den fortfarande tycks vara vanligt förekommande. Men dess utbredningsområde är nu bara begränsat till några få kvadratkilometrar!

Idag  fortsätter vi skådningen här men bordar sent i eftermiddag båten till ytterligare en av resans höjdpunkter – den lilla ön Tench som ligger 10 mil ut i havet. Där väntar stora kolonier med noddytärnor, fetärnor, sulor och sist men inte minst – Nicobar Pigeon, en duva som jag suktat efter länge att få fotolägen på. Vi får se hur det går…

Möjligheterna till internet och mobiltelefoni är nästan obefintliga så det blir nog inga fler uppdateringar innan hemkomsten.

Posted by Lars Petersson at 6:26 AM