Pärluggla, fiskgjuse och den ökända skarven!

Den här måndagen blev det inga längre utflykter. Mottot blev snarare "gräv där du står"! Det har länge vara en dröm att få fotoläge på pärlugglan, och om det nu ska hända någon gång så borde det vara läge i vår. Vi har den här våren kanske fler ugglor som sitter och ropar ute i markerna än vanligt. Bara det faktum att vi överhuvudtaget har pärlugglor i Värnamotrakten visar att gnagartillgången är god. Dåliga gnagarår kan vi i stort sett helt sakna dem. Pärlugglan är, vill jag påstå, den svåraste ugglan att få bild på. Liten, strikt nattaktiv och rätt ovanlig i våra trakter. Jag har visserligen 20 år gamla diarutor på ugglor i handen från Stora Fjäderägg, men det räknas inte riktigt.
Men försöker man inte, så blir det heller inga bilder. Sagt och gjort; Klockan fem morse gav jag mig iväg till Hösjömo, och famlade mig ut i skogsdunklet åt det håll som jag senast hörde den ropa. Jag riggade grejerna, lockade på den och väntade. Plötsligt fick jag tips från varnande koltrastar att nu var något på gång! Så satt den där, inte nämnvärt störd av den riktade ficklampan. Jag fick tid att ta tre-fyra bilder, och även om jag inte fick riktigt ordning på blixten, så är jag ganska nöjd med resultatet. Jag fick en blågrå gryningshimmel i bakgrunden. Men ugglans ögon blev röda av blixten, så det fick jag fixa till hemma vid datorn.



På eftermiddagen kom fiskgjusen och prövade fiskelyckan utanför Lillstugan. Jag hann precis få fram kameran när den lyckades knipa en rejäl gädda. Mycket bra! Vi behöver reducera det allt större beståndet av gäddor i Södergårdsviken. Gäddorna är kanske den största faktorn till att antalet häckande simfåglar i sjön minskar för varje år. Även storskarvarna hjälper till med fisket. Senaste dagarna har ett fyrtital rastat i viken, och det är nu de har sina fina vårdräkt.