Spökugglor och knappvaktlar!

Med förhoppningar om att knappvakteln snart ska lyfta vid fötterna!

Vi hade förväntat oss en tuff match med knappvaktlarna (Buttonquails) på Sumbas grässlätter. Inte nog med att de är pyttesmå, de är fantastiskt duktiga på att gömma sig även bakom de glesaste grässtrån. Nu hade vi turen att få se ett tiotal knappvaktlar på första försöket. Vi bildade en kedja och gick fram och åter över grässlätten under någon timmes tid.

Som en hårt servad tennisboll far knappvakteln iväg för att efter några sekunder fälla i gräset och försvinna.

Plötsligt lyfter en fågel vid fötterna och flyger iväg nästan ljudlöst för att fälla igen efter ca 50 meter. Då gäller det att vara snabbt framme och försöka hitta den där den landat, men det lyckades förstås aldrig. Att få se dem på marken verkade omöjligt. Inte var det så lätt heller att få foto på dem när de lövsångarstora fåglarna flyger iväg snabbt som hårt servade tennisbollar…

Little Sumba Boobook. Plötsligt satt en precis över stigen!

Några andra av Sumbas många specialiteter är öns ugglor. Här finns två arter spökugglor (Boobooks) och den mindre av dem har bara varit känd i ett tjugotal år. På första kvällsturen gick vi bet, men andra kvällen gick det bättre. Efter att ha hittat dem i ficklampsskenet, om än på lite håll, var vi mycket nöjda. På väg tillbaka mot bilarna upptäcks som bonus en uggla som sitter alldeles över stigen! Snabbt upp med kameran och två skott med inbyggda blixten innan den är borta. Jag fick ha kameran på högkant för att få rum med djuret i sökaren!!

Chestnut-backed Thrush.

Mycket kan förstås sägas om Sumbas övriga fågelliv. Vi har fått se de få kvarvarande gultofsade kakaduorna som på Sumba har orange tofs! Den vackra men svårsedda trasten Chestnut-backed Thrush och några färgranna arter fruktduvor.

Red-naped Fruitdove

Black-naped Fruitdove

Nu är vi på västra Timor där vi ska skåda i nästan en vecka. Här är utbudet av inhemska endemiska fågelarter ännu större och flera är mycket svårsedda. Men det har börjat bra med den anslående timorsparven!

Posted by Lars Petersson at 3:17 PM