Taket lyfter över fjällheden!

Jag bäddar in mig tidigt vid Falkvålen och vaknar upp klockan 01 i ett av de vackraste scenerier jag upplevt. Den ljusa natthimmeln har klarnat och spridda dimslöjor vilar över sänkorna på fjällheden. Luften är klar och kall och allt är alldeles stilla. Inte ens myggen låter höra av sig. Successivt blir snön på de avlägsna fjällsluttningarna solbelysta och 03.35 når solstrålarna även mig. Jag ger mig av på en promenad västerut och får fina kontakter med flera jordugglor, lappsparvar, småspovar, blåhake, fjällripa mm…En utmärkt start på min födelsedag!



Kung Karls spira! Så ovanlig här hemma i Småland men en karaktärsart i vägkanterna under resan.

Vid den här tiden verkade de flesta fåglar ha ungar uppe på Flatruet, så jag fick röra mig med viss försiktighet. Trots det ljöd fortfarande en del blåhakesång från videbuskagen.

























Lämlarna gick verkligen till i sommar, och tätast med dem var det nog på Flatruet. Körde man sakta längs vägen med rutan nere hördes ett konstant lämmelgnissel. En fjällämmel försitter inte chansen att skälla ut någon som kommer för nära.



Under de senaste få dagarna hade jag sett alla svenska hönsfågelarter (utom vakteln som bara hördes vid Hornborgasjön). Uppe på Flatruet såg jag inte bara fjällripa utan också en orrhöna. I skogslandet nedanför sågs flera kullar av tjäder, en kull av dalripa och även en kull järpe.