Tärnmås och turturduva i Varberg!

På 80-talet, när jag började åka ut till kusten under höstens blåsigaste dagar, var tärnmåsen en av de mest eftertraktade arterna. Det skulle ändå gå ganska många år innan jag lyckades få se den. Långt innan hade jag lyckats "hänga in" de fyra regelbundna lirorna, "klyka" och stormfågel, både alkekung och lunne samt alla labbarter. Kort sagt, alla de fåglar som man rimligen kan förvänta sig när de västliga lågtrycken når kulingstyrka. Men den högarktiska tärnmåsen lät vänta på sig. Under senare år tycks dock den lille måsen blivit mer regelbunden och ses allt oftare. Under tre höstar på raken har jag kommit måsar riktigt nära när de helt oblygt födosökt på kamerans närgräns. I förra veckan var det dags igen. En ungfågel (de är i stort sett alltid unga) rastade några dagar ute på Gubbanäsan under en härlig höstsol.































Jag passade naturligtvis även på att kolla in turturduvan i Engelska parken inne i Varberg.