Tumult vid tumlaren!

I stort sett varje höst när jag skådar på de långa stränderna söder om Halmstad, hittar man liket av någon tumlare som sköljts upp på sanden. Det blir dukat bord för trutarna och de labbar som patrullerar kusten. Nu i helgen låg åter ett djur och ruttnade, den här gången vid Lagaoset. Jag och Anita åkte dit och fann kadavret som nu var halvätet under den blå himmeln.



I sanden stod fyra havstrutar och försåg sig av köttet och strax bredvid ett gäng fågelfotografer som lät kamerorna gå varma. Alla tycktes njuta av den generösa solen. Men det var ändå två mörkare fåglar som tilldrog sig det största intresset. En storlabb och en bredstjärtad labb, den sistnämnda betydligt ovanligare än den förra. Båda var ungfåglar och nu låg de en bit från festmåltiden, kanske proppmätta på späck, kanske av respekt för de stora trutarna.



När den bredstjärtade ”brellen” emellanåt tog mod till sig och närmade sig tumlaren fick den oftast retirera. Havstrutarna turades om att mota bort labbarna och ”brellen” var märkt av tidigare misshandel i form av en hängande vinge och en bitvis tilltufsad fjäderskrud.



Labbarna fick ändå trutfri tillgång till maten med jämna mellanrum. När ”vanligt folk” kom flanerandes längs strandlinjen flyttade sig trutarna ett stycke. Då var någon av de oskygga labbarna snabbt vid matbordet och tog sig några mumsbitar.









Storlabben närmade sig trutarna med bättre självförtroende och utkämpade jämnare kamper.





Men fyra stora havstrutar såg ändå ut att vara övermäktigt en ensam labb. När man ser dem ute över havet brukar styrkeförhållandena vara annorlunda. Då rånar en bredstjärtad labb även en havstrut på födan!





Efter labbäventyret i Laholmsbukten drog vi ner till Farhult utanför Ängelholm. Här rastade sedan ett par dagar en större beckasinsnäppa. Fågeln var lika lätt att hitta som labbarna vid Lagaoset, inte minst för att en rad skådare och fotografer redan stod på rad och spanade på den. En halvtimma efter att vi lämnat Farhult såg vi larmet om alkekungen som dök upp redan innan vi lämnat lokalen. Det kändes väldigt snopet att missa fågeln med så liten marginal. Särskilt snopet eftersom vi börjat samma morgon med att bomma alkekungen uppe vid Morups tånge...