Vinter i vithajens rike!

En vecka in på vår Sydafrikaresa kan vi blicka tillbaka på många fina upplevelser och några oförutsedda besvikelser. Jag håller mig kortfattad, för tiden är knapp för skriverier och nya äventyr står för dörren.



Redan direkt efter ” touch-down” på Kapstadens flygplats satte vi av mot Sir Lowrys Pass för att försöka hitta en av landets mest karismatiska endemer. Många får leta länge, men trots ett lynnigt väder och i en vind av kulingstyrka fann vi ganska snart en Cape Rockjumper. Jag såg den visserligen redan 1999, men nu har jag äntligen dokumenterat den på ett anständigt vis, tycker jag.



Blott halvdygnet senare befinner vi oss på en båt med kurs ut mot Seal Island. Det regnar, blåser friskt och sjön är minst sagt gropig. Ändå säger skepparn att havet är ovanligt lugnt! Här samlas varje vinter ett antal vithajar med smak för de sälungar som just blivit simfärdiga. Vi väntar vid relingen och ser snart hur vattnet blir rödfärgat där en hajfena just skurit vattenytan. På olika håll runt om ser vi hur måsfågel hänger i små grupper över vattnet. Det är säkra tecken på hajarnas framfart och ett löfte om överblivna matrester åt trutarna.
En fejkad sälkut, en dekoj, släpas efter båten för att dra till sig hajarnas uppmärksamhet. Plötsligt skjuter en haj upp 20 meter från båten och kommer för alltid att finnas kvar på näthinnan. Hela fiskkroppen hänger för bråkdelen av en sekund en meter ovanför ytan, men en överrumplad fotograf hinner inte tryck av.



Vi ser flera attacker av dessa sälätande fiskar, hajarnas kung. Jag fångar ett ögonblick från långt håll, när regnet slår som kraftigast.

Vi väntar på vårt andra försök att få bättre kontakt med hajarna, men förgäves. Andra turen vänder snart in mot land igen då skepparn ger upp i den tilltagande stormen. Även havsfågelturen ställs in, och våra ambitioner om fina albatrossfoton går om intet. Denna vinter är särdeles kärv, med ett sällan tidigare skådat snökaos på vägarna inåt hjärtat av Sydafrika! Istället ger vi oss ner mot Good Hope där solfåglar liksom spirande proteor trotsar vädret. Landet är vackert i alla väder…

















Vi sträckkör in till Kimberley och tar in på en farm i tre nätter. Nattetid strövar här några av Afrikas mest svårhittade djur och även om man tagit sig hit kan man bara hoppas på det bästa. Vi delar lastbilsflaket med en duktig scout, och får på andra natten full utdelning. Två jordvargar jagar varandra fram och åter över savannen i en revirstrid. Plötsligt ändrar de kurs och passerar tätt framför bilen. Tänk, vi hinner få bilderna!!!



Savannen är full av termitstackar, och evolutionen har utifrån dessa skapat en av planetens mest säregna djurarter. Första natten ser vi en, andra natten hela fem jordsvin. Den här arten har ett vitt utbredningsområde på kontinenten, men få ser den strikt ljusskygga varelsen. Om man inte kände till jordsvinet, kunde man då föreställa sig dess utséende? Stor som en sugga, med klor som har kraft att bryta sönder de cementhårda termitstackarna…






















Nu väntar nästa etapp av resan. I morgon påbörjar vi den långa resan mot den stora ökenparken Kgalagadi på gränsen mot Namibia. I sex dagar och nätter hoppas vi få se fler av Afrikas mest svårsedda däggdjur. Men ännu ligger mörkret nattsvart över Boulders Beach söder om Cape Town. Pingvinerna intar stranden om kvällarna. Några av dem skriker likt åsnor utanför vår dörr i natten och en annan har skitit på vår trapp…