Wilson´s Bird-of-pardise!

Det är dunkla morgontimmar. En Wilson's Bird-of-paradise lyser ändå om än halvt dold bakom kvistar och blad.. Iso 6400 krävdes här för att få 1/200 sek.

"Världens bästa fågel" är ett epitet som ofta tillskrivs just den här arten. Den är oftast allra högst upp på fågelskådarens önskelista när Nya Guinea ska besökas för första gången. Wilson's BoP är också den art som återkommande ligger som nummet 1 när fågelresan ska sammanfattas och bästa fågel "Bird-of-the-Trip" skall koras. Och minsann, så blev det även på vår resa i somras. Läckra arter som McGregors Honeyeater, Feline Owlet-nightjar och Long-tailed Paradigalla fick se sig akterseglade i denna popularitetsomröstning på resans sista dag. Visst, för egen del har jag väl inga invändningar mot detta, även om jag själv avvek från denna consensus och istället röstade på en morkulla!


Vilken färgexplosion! Och kolla in hjässan, obefjädrad med blottlagd knallblå hud!

Wilson's Bird-of-paradise visar nästan upp utomjordiska attribut. Hannen är tecknad i överdådigt klara färger, extravagant skruvade stjärtpennor och en obefjädrad hjässa som blottar en himmelsblå hud. När han får besök av en hona på spelplatsen spärrar han upp en fjädersköld i metallglänsande grönt och blottar under ropen ett svavelgult gap.

Wilson's Bird-of-paradise har ett litet utbredningsområde, begränsat till öarna Batanta och Waigeo som båda ligger på norvästsidan av Nya Guinea. Vi gjorde som de flesta andra och besökte det lite mer lättillgängliga Batanta. Härifrån var det också nära till grannön Salawati på andra sidan ett smalt sund. Vår camp låg alldeles invid stranden och stod redan klart när vi kom med båten. Ett väldigt träd skuggade våra tält och huserade en Papuan Frogmouth som låg på sitt rede. Under småtimmarna kunde man höra hannens dova rop alldeles utanför tältduken.






I position för att plocka bort nedfallna löv från arenans golv...

Första morgonen på Batanta var det dags. Klockan var 03.00 när vi började vandra på de slingriga stigarna uppför öns branter. Vi hade tre timmar på oss att nå spelplatsen för Wilson's Bird-of-paradise, 600 höjdmeter upp. Vi stod på rätt bra i mörkret och det var med nöd och näppe som de svagbenta kunde hålla jämna steg. Den här vandringen var något man långt före resan hade hört berättas om. Stigarna skulle i det närmaste vara lodräta och det hade sagts att man får dra sig upp på alla fyra på de jäkligaste passagerna! 600 meter upp i lera, regn och mörker var det man hade både fruktat och sett fram emot att få lägga bakom sig!

Men vi stod som sagt var på rätt bra och efter knappt två timmar tog det stopp! Vi var redan framme, gott och väl en timma före det skulle börja ljusna. Det kändes nästan som ett antiklimax! Redan framme när man just börjat komma in i "andra andningen". Det visade sig att man nyligen hittat en spelplats på lite lägre höjd, gissningsvis på bara ett par hundra meters höjd. OK, det var bara att sätta sig, lyssna på grodor och vifta mygg i en timma.

Gryningen kom och ropen från fåglarna kom allt närmare arenan. Killarna på ön hade satt upp en skärm av palmblad som ett gömsle mellan fåglar och skådare. Så damp en hanne Wilson's Bird-of-paradise ner på arenan. Det var fortfarande väldigt snålt med ljuset, men otroligt vad röd fågelns färg var på ryggen. Det lyste verkligen! Fågeln plockade undan nedfallna blad från spelplatsen och ropade då och då så att man såg det gula gapet. Vi turades om att kika genom gluggarna i skärmen men efterhand fick jag mer tid då de andra gick iväg för att titta på någon Red Bird-of-paradise en bit bort.





När fågeln ropar ser man det gula gapet, och bröstskölden är till hälften utfäld...

Det förblev rätt skumt hela morgonen och hannen var bara nere på spelplatsen då och då, nästan ständigt skymd av kvistar. Någon gång flög den upp och satt still och ropade, men "tyvärr" då med bröstsidan mot mig. Det är ju ryggsidan som verkligen bjuder på färgexplosioner hos den här arten. En hona dök också upp en stund, bara allt för kort.


"OK! Inga honor i närheten längre? Då tar jag det lungt, sticker nog snart!"

Visst fick jag några bilder på den här fågeln, men det var svårt att få med alla härliga detaljer på samma bild. Det blev lite "bits and pieces", en stjärtskruv här, en blå nakenhjässa där...  Jag var inte riktigt nöjd och bestämde mig direkt för att gå upp hit igen när tillfället gavs två dagar senare.


Vid andra besöket var det lite mindre aktivitet. Provade med blixt, inte min stil riktigt...

Två dagar senare var det dags igen. Vädret såg länge ut att vara på min sida. Inget regn på hela dagen före. En torr arena skulle locka till mer aktivitet hos fåglarna, och jag och Mike såg fram emot bättre fotolägen. Men klockan tre på natten, när vi just skulle ur sovsäckarna, började det regna. Fasen också! Lite surmulet drack vi ändå vårt morgonkaffe och regnet bara tilltog. Kvart över fyra var det nödvändigt att bestämma sig. Gå eller inte. Mike drog sig ur och skulle istället följa med gruppen över till Salawati igen. Jag var villrådig. Killen från ön som skulle hjälpa mig genom mörkret såg verkligen ut att vilja gå och lägga sig igen. Men vad tusan, antagligen sista chansen i livet på Wilson's BoP så jag bet ihop och drog iväg.
Regnet lättade väl lite så småningom och förutsättningarna blev ungefär desamma som två dar tidigare. Men arenan var blöt, och hannen tycktes inte ha någon större lust att showa loss. Det blev ytterligare några bilder trots allt, och nu valde jag lite motvilligt att sätta blixt på kameran. Jag trivs egentligen inte så bra med blixtfotografering, men nu gjorde jag det för att få lite variation till vad jag redan hade i bildväg.

Jag drar på med lite andra bilder här nedan från Batanta och Salawati!


Ett par Yellow-capped Pygmy Parrots! De är pyttesmå, stora som kungsfåglar - 9 cm!


Frilled Monarch, en lustig monarkflugsnappare som ständigt "solfjädrar" med vingar och stjärt...


Papuan Frogmouth på bo! Trädet skuggade vår camp...


På nätterna satt den här grodmunnen och ropade utanför tälten...


En hanne av Blyth's Hornbill. Enorma men mycket vanliga i området...


Ett par makalöst fantastiska Palm Cockatoos!


En Western Crowned Pigeon, en av Nya Guineas tre gigantiska kronduvor. De är större än tjäderhönor!


Närstudie på en Western Crowned Pigeon...


Black-sided Robin, en av Salawatis skogsinvånare.