Rubinen kliver fram ur mörkret!

Höstflyttningen har avslutats för de flesta fåglar och vintern står för dörren. Vi befinner oss i årets mörkaste tid. Ibland kan det kännas minst sagt deprimerande. Men fantastiskt tröstande saker kan hända i fågelskådarens värld. En ”megararitet” kan dyka upp ur tomma intet och skänka glädje åt många. Från gångna år kan jag minnas stensvala, rödhalsad snäppa, tundrasparv, blek tornseglare, svartand och isabellatörnskata. Alla i november. Den här gången kan vi njuta av en riktigt läcker hanne  rubinnäktergal, och med sin attraktionskraft slår han alla de fåglar som jag just räknade upp.

Rubinnäktergalen småsjöng då och då i novembermörkret! Hur rubinnäktergalen fått sitt namn ger väl sig självt?

Rubinnäktergalen toppar säkert listan över ”most wanted” bland fågelskådare landet runt. Särskilt som bara ett dussin skådare fick se en liten skymt av landets första rubin för några år sedan. Den här gången har rubinnäktergalen verkligen bjudit på sig med fina närstudier, även om han ibland flugit in i skuggorna och hållit sig undan i timtal. Arten har sin förekomst i Sibirien och övervintrar normalt i sydostasien.


Det krävdes många timmar av väntan innan rubinen visade sig så här fint.

I skrivande stund har rubinen varit på plats i västgötska Vargön i en hel vecka, och vi har varit dit två gånger. Vid första besöket lyckades en av oss missa fågeln då den mest höll sig dold en tujahäck. Så det fick bli ett återbesök. Den här gången fick jag även få med mig några bilder hem.