Om några minuter är det dags! Jag, Ludde och Jonas tar tåget till Kastrup och flyget till Indonesien och Bali. Under drygt tre veckor ska vi öhoppa på Mindre Sundaöarna med endemiska fågelarter och komodovaraner mm som mål. Jag ska försöka rapportera därifrån vid några tillfällen, men hur det är med internetmöjligheter under resan är lite oklart.
Under tiden blommar den omskrivna rylen i Gallnåsskogarna…
Egentligen hade jag tänkt använda min första semestervecka i Härjedalen och kanske Norge, men väderprognoserna rådde till annat. Bättre att stanna i söder och solen än att blöta ner sina kameraprylar på fjället. Så det blev några dagar på Öland istället. Nu blommar ju purpurknipproten och det var i första hand den som fick mig ut på Alvaret. Och visst fanns de där, även om de inte var så högväxta som jag hade förväntat mig.
Säkert var de över 50 plantor, starkt vaniljdoftande när brisen lagt sig. Här ute blev det några rejäla fågelbonusar också. En jorduggla som jag lyckades få alldeles inpå mig, fast rakt mot kvällssolen. Och först en, sedan inte mindre än sex ängshökar alldeles ovanför huvudet! Har de gemensamma övernattningsplatser här ute?
Fredagsmorgonens första timmar tog jag en lång frukost ute på den långa stenbryggan vid Sebybadet. Omsluten av Östersjön och med Öland hundra meter innanför mig med alla fåglar smakade kaffe och macka utmärkt. Bland de fem tärnarterna som patrullerade stranden blev två skräntärnor höjdpunkten. Deras kraftiga näbbar lyste som röda bromsljus när de passerade kort utanför mig mot morgonhimmeln!
Ja, i upphetsningen gick det lite för snabbt med artbestämningen igår! Helst skulle jag kanske vilja radera allt som skrevs igår och börja om på nytt. Men jag tycker också att det blev lite komiskt och dessutom mycket lärorikt. I alla fall; söker man på småkrypsportalen hittar man ingen tidigare fynd i länet, men redan idag hittade Hasse Boberg en Sälgskimmerfjäril i Vaggeryds kommun! Så säkert är de i rörelse norrut!
Arten är "nysvensk" och sågs först 1981 i Blekinge, men har sedan bildat populationer i Skåne och norrut längs smålandskusten.
Posted by Lars Petersson at 5:50 PM
Jag är på väg hem från en lång och givande morgon vid Kävsjön och Marieholm. Värmen är tryckande och termometern visar snart 30 plus för vilken dag i ordningen…? Hungrig och trött tar jag genvägen över Rastavallen då jag bara ett par hundra meter hemifrån plötsligt får ställa mig på bromsen! Det är ju grusväg så jag glider över eller förbi den stora fjärilen som suttit mitt på vägen. Innan jag hunnit ur bilen vet jag att det var en aspfjäril, och nu är den förstås redan borta. (Nu kom jag inte ihåg vilken svordom som yttrades, och jag ska för den delen försöka sluta att dramatisera).
Jo, den första och enda gången jag sett denna stora och ovanliga fjäril var 29 juni 2006, strax söder om Voxtorps kyrka. Alltså inte så långt hemifrån den gången heller. Då lyckades jag få några riktigt dåliga bilder, men eftersom dagens fjäril ständigt återkom till samma kvadratmetrar lyckades jag nu något bättre. En skön revansch! Så småningom gör jag ett fjärilsgalleri, men det lär dröja….
Posted by Lars Petersson at 1:53 PM
När man vill följa fåglar i sina häckningsbestyr känns det skönt om det går att göra utan att störa. I morse var jag vid Uppebo där det varje år häckar forsärla. Jag upptäckte snart att det går att sitta kvar i bilen och ändå få bilder på föräldrafåglarna när de kom med mat till sina ungar. Bilen visade sig återigen vara ett bra gömsle och fåglarna tycktes inte oroas alls. Det är nu årets andra kull som matas och ungarna är fortfarande för små för att ha lämnat boet. De växer nog snabbt nu för de fick hela tiden leveranser av stora trollsländor av olika arter.
Posted by Lars Petersson at 8:14 PM
Man ska nog ha lite tur, men förr eller senare så skulle det ändå hända om man åker på de lite mindre vägarna. Och i fredags hände det, på självaste midsommaraftonens morgon!
Klockan var kvart i sex och jag var på väg hemifrån mot Toftaholm där jag skulle möta upp Jonas Starck. Vi skulle ta oss över till Färjansö och det såg ut som jag som vanligt var ute i sista minuten. Nu hade jag svängt av vid Voxtorps kyrka och i full fart mot Tånnö ser jag i ögonvrån det massiva djuret på ängen. Det går förstås inte att ta fel på vad det är men jag inser att jag inte kan stanna för kameran är väl nerpackad i fotoryggan. En kraftig inbromsning utan att ha kameran beredd skulle troligen innebära ett förlorat fototillfälle. Vildsvin ska ju vara skygga! Att bara titta på djuret duger ju inte! Jag susar alltså vidare och stannar några hundra meter bort för att få ordning på grejorna. I något mer sansad fart kör jag sedan tillbaka och hoppas på att den stora grisen finns kvar på ängen. Jovisst, den står lugnt kvar och käkar och medan jag tar de första bilderna bromsar jag in bilen så mjukt jag bara kan. Men grisen oroas inte över uppmärksamheten utan står och tittar lite skumögt åt mitt håll. Jag hinner plåta färdigt innan den till slut lugnt lubbar in i skogen. På bilderna ser man att den har lite rester kvar av vinterpälsen. Jag vet inte så mycket om vildsvin, men min gissning är att det är en yngre galt. Detta fototillfälle föranleder mig att öppna galleriet "Svenska däggdjur". Där finns nu fyra bilder på vildsvinet!
Posted by Lars Petersson at 5:23 AM
Helgen som gick, eller rättare sagt söndag-måndag, var jag och Mattias Bokinge på Öland. Vi hade hoppats på att få plåta lite roliga fåglar som de fjällpipare som hade rastat vid Näsby under lördagen. Det blev nu inte så mycket av fjällpiparbilder, men en hel del annat. Just som vi passerade Grönhögen på väg söderut, kom larmet om en nyfångad häcksparv på Ottenby fågelstation. Sparven skulle visas upp vid staketet en kvart senare. Perfekt tajming alltså!
Nu är det ju inte så roligt att plåta handhållna fåglar, men som tur var satte sig sparven i ”dassträdet” bakom gamla museet efter att den återfått friheten i Bertils trädgård. Det var inte så värst många skådare på udden denna söndagsmorgon, kanske knappt hundra, och antalet fågelfotografer inskränkte sig till något dussin. Det blev en utmaning för de flesta att få bild på fågeln där den satt i det risiga trädet i diset.
Det som ända gjorde ett nästan större intryck på oss var de 4-5 blåhakehannar som oblygt kom inom skotthåll för våra kameror. Flera av dem fanns längs leden ut mot stengömslet på Schäferiängarna. Andra blåhakar fanns vid Görans dämme och Stenåsbadet. Fanatasiskt sträck av vitkindad gås tvärs över ön på måndagen. Vi spanade efter Getteröns rödhalsade gäss i flockarna. De enda fjällpipare som vi såg var några som gick alltför långt bort vid Resmo. Inte en chans att få hyfsade bilder här. En dammsnäppa vid Beijershamn kom vi dock närmare inpå livet, om än i svagt kvällsljus. Det botaniska utbytet inskränkte sig till fältsipporna på sistnämnda lokal, och även några Adam och Eva som har börjat titta upp bland sipporna.
Posted by Lars Petersson at 3:42 AM