Christmas Island (Julön)
Länge hade jag velat besöka Julön (Christmas Island) för att se de endemiska fåglarna. De är fem till antalet, plus två häckendemer som sprider sig över haven när de inte häckar. Till dessa kan tilläggas en hök som fortfarande väntar på artstatus, krabbor i olika färg och form, samt en endemisk flyghund. Och javisst, en endemisk gecko som är den enda inhemska reptilen som överlever i det vilda, om än knappt. Övistelsen blev ett trevligt 72 timmars avbräck under min resa i Västaustralien. De 6 första bilderna visar ett urval av de mest åtråvärda arterna, medans resten laddas upp i kronologisk ordning.
Western Australia
Det har hunnit gå 20 år sedan mitt första och enda besök i Aussieland. Då besökte vi det sydöstra hörnet och Tasmanien. Ända sedan dess har behovet av fler resor till landet känts mycket angeläget, och nu var det dags. Det blev en ensamsegling på land från Cape Range 1100 km norr om Perth ner till sydvästra hörnet med lite ”red-sand outback” där emellan. Av de 21 fågelendemerna i Western Australia fanns 18 tillgängliga längs resrutten, och alla gick in liksom de mest åtråvärda däggdjuren. En 4-dagarsutflikning till Christmas Island (Julön) blev det också. De bilderna kommer senare i ett eget galleri. De 6 första bilderna visar ett urval av de intressantaste arterna, medans resten laddas upp i kronologisk ordning.
Sri Lanka
1999 besökte jag Sri Lanka för första gången, och jag och kompisarna lyckades riktigt bra med att hitta fåglarna på ön. Men bara en kort tid efteråt kom nyheten om en nyfunnen uggla, den endemiska Serendib Scops Owl (ceylondvärguv). Snopet att vi inte visste om den! Det kändes därför angeläget med ett återbesök. 25 år senare anslöt jag med en grupp däggdjurskådare för att samtidigt få en bredare upplevelse, och stannade också ytterligare dagar för att säkert kunna hitta den åtråvärda dvärguven. De 6 första bilderna visar ett urval av de intressantaste arterna, medans resten laddas upp i kronologisk ordning.
Colombia: Santa Marta till Bogota
Världens fågelrikaste land med ett oöverträffat antal horn att besöka för att få se ytterligare nya, spektakulära och sällan sedda arter. Resan var utformad för att finna specialarterna i norra delen av landet liksom de arter som delar sin utbredning med grannlandet Venezuela. Även Bogotaregionen besöktes. Jag hade redan besökt ett flertal av de här områdena 1998 och 2008, men mycket händer med taxonomin och tillgängligheten till svåra habitat, så den här resan gav oss nya chanser till fåglarna som inte fanns förr. Resan ordnades av Ornis birding expeditions, men jag känner en särskild tacksamhet för vår lokala guide Juan Manuel Cardona. De 6 första bilderna visar ett urval av de intressantaste arterna, medans resten laddas upp i kronologisk ordning.
Guatemala
Jag hade inte fågelskådat i Centralamerika på mer än 30 år och aldrig tagit några fågelfoton där, så det var verkligen dags att göra något åt det. För en gångs skull gjorde jag denna resa mestadels på egen hand och med ganska kort varsel. Det var en mödosam resa att vara solo, men i efterhand helt värt det och jag kan nu se tillbaka på så många fantastiska fågelmöten. Jag utnyttjade dock Guatemalas utmärkta fågelguider i fem dagar för att se till att jag inte skulle missa de viktigaste arterna. Detta land är en härlig fågelskådningsdestination och täcker miljöer från branta skogar på de vulkaniska sluttningarna till frodiga regnskogar i låglandet. De 6 första bilderna visar ett urval av de intressantaste arterna, medans resten laddas upp i kronologisk ordning.
American Roadtrip
Det här var resan vi alltid hade velat göra någon gång i livet, och nu var tiden inne. Eftersom vi båda rest ett flertal gånger i staterna genom åren, var vi nu ute efter ett begränsat antal, men destå viktigare målarter. Vi började i södra Kalifornien i mitten av april, fortsatte norrut in i Oregon och drog sen åt öster över Klippiga bergen och ut på prärierna. Så hamnade vi så småningom i Michigans skogar och Lake Erie för att uppleva “Biggest Week in American Birding” då många av Amerikas skogssångare raster i Magee Marsh. Vi avslutade resan i staten Washington och Vancouver Island. Vi summerar ca 320 fågelarter (80 nya på foto) och 65 däggdjur. De 6 första bilderna visar ett urval av de intressantaste arterna, medans resten laddas upp i kronologisk ordning.
Andalusien
Ett kort besök i det alltid välkomnande Spanien, framför allt för ett par val och delfinturer ute i sundet. Naturligtvis hade vi också ett par fågelarter att hålla särskilt utsikt efter. Ett besök i landet gör en sällan besviken. Särskilt gäller detta Andalusien, även om augusti inte är den bästa månaden för sjungande tättingar. Europeiska resmål känns ju halv-om-halvt som hemmavid, så då blir det ofta mer tid över för andra livsformer än fåglar… De 6 första bilderna visar ett urval av de intressantaste arterna, medans resten laddas upp i kronologisk ordning.
Bolivia
Efter våra 18 dagar i Paraguay fortsatte vi till grannlandet Bolivia. Här anslöt vi med en 10-dagars guidad ”Cat special Tour” med Royle Safaris/Nick's Adventures. Höjdpunkten under turen var våra dagar i Kaa-Iya National Park där vi hade så fina obsar på 4 kattdjur samt den utrotningshotade Chaco Peccary. Området är enormt och består bara av ”chaco” och kräver omfattande tillstånd för att besöka. Resten av vår tid i landet gjorde vi på egen hand. Jag såg fram emot att få foto och återse fåglarna från min resa i Bolivia 1995. De 6 första bilderna visar ett urval av de intressantaste arterna, medans resten laddas upp i kronologisk ordning.
Paraguay
Däggdjursskådning är något som allt fler ägnar sig åt världen över. Det gäller även för oss, och Anita har varit en biten däggdjursskådare i decennier. Paraguay är nog ett av de bästa länderna i Sydamerika för däggdjur, även om relativt få fågelskådare besöker landet. Men här finns förstås även fåglar! Logistiken kan dock vara utmanande i landet, och vi möttes ofta av låsta grindar, taggtråd och oframkomliga vägar. En del problem var också post-Covid relaterade. De 6 första bilderna visar på några av de mest eftertraktade målarterna, medans resten laddas upp i kronologisk ordning.
Socotra och Abd al-Kuri
Socotra – Namnet på ön utanför Afrikas horn som jag så länge dagdrömt om att besöka. Drakblodsträd, ett paradis för reptiler och enligt nuvarande taxonomi elva endemiska fågelarter. Faunan bebor ett av de vackraste och mest dramatiska landskap där djupa kanjoner skär in i Hajhirbergen. En fågel var av särskilt intresse, Abdalkurisparven. Arten är en av de minst beskådade fåglarna i världen, och finns bara på Abd al-Kuri, en dags seglats från Socotra. Birdtour Asia organiserade resan. De 6 första bilderna visar på några av de mest eftertraktade målarterna, medans resten laddas upp i kronologisk ordning. Sist i galleriet några bilder från några timmar i Abu Dhabi.
Kambodja
Kambodja är hemvist för flera av Asiens mest hotade fågelarter, så självklart hade det länge funnits med på önskelistan över länder att besöka. Att det blev just nu var dock en effekt av en inställd Kinaresa under Covidpandemin. Under resan fick vi fina obsar på den återupptäckta Giant Ibis (jätteibis), den relativs nybeskriva Mekong Wagtail (mekongärla) och den akut hotade Bengal Florican (bengalflorikan). Tyvärr regnade sista delen av resan bort, men arrangören Birdtour Asia / Sam Veasna Conservation Tours gjorde ett utmärkt jobb. De 6 första bilderna visar på några av de mest eftertraktade målarterna, medans resten laddas upp i kronologisk ordning.
Oman
I en värld nere för räkning under pandemihösten 2021 verkade utbudet av möjliga resmål något begränsad. Men Oman på den arabiska halvön såg ut som möjligheternas land, åtminstone när vi bokade flygbiljetterna. Sedan kom snöstorm och nya mutationer lagom till avfärd. Men vi kom iväg och jag såg fram emot ungefär 10 nya fågelarter och spännande fågelskådning i berg, öken och ute på Arabiska havet. Vi satsade också en hel del energi på att försöka hitta den mytomspunna och nyligen återupptäckta östliga klippugglan "Omani Owl", men fick till slut ge upp våra ansträngningar. Men vi kände verkligen dess närvaro medan vi försökte. De 6 första bilderna visar på några av de mest eftertraktade målarterna, medans resten laddas upp i kronologisk ordning.
Norra Grekland
8 dagar I norra Grekland följde direkt på det korta besöket i södra Italien. Grekland har en mer spännande fågelfauna, och vi sökte framför allt efter balkanmes, klippnötväcka och de spektakulära krushuvade pelikanerna i Kerkinisjön. Tyvärr var vi lite för tidigt ute för övervintrande murkrypare, och vitryggiga hackspetten av rasen lilfordi höll sig dessvärre undan. Annars var det ingen brist på hackspettar. Ovanpå det hade vi inte mindre än 19 däggdjursarter, där de båda sovmössen hasselmus och sjusovare värmde hjärtat mest. Uppladdning av foton pågår i kronologisk ordning.
Södra Italien
Första utlandsresan efter det att reserestriktionerna pga Covid-19 lättats gick till södra Italien. Under 5 dagar sökte vi efter 3 däggdjursarter, som I Italien har sin enda europeiska utbredning. Vi fann alla tre, två ekorrar och ett piggsvin! Naturligtvis blev det lite fåglar också, liksom någon enstaka ödla, fjäril mm…
Centrala Peru
Peru är ett fantastiskt skådarland, så även om detta var den tredje resan hit är det inte den sista. Miljöerna är så vitt skilda som öknar invid det näringsrika Stilla havet, Andinska bergstoppar på 6000 meters höjd, glaciärer, torra och blöta dalgångar och slutligen det väldiga Amazonas. I landet har mer än 1800 fågelarter noterats, en siffra endast överträffat av Colombia. Den här gången begränsade vi oss till Perus centrala delar, ofta med inriktning på höghöjdsarter på över 4000 meters höjd. Inför treveckorsturen med Roger och gänget, gjorde Anita och jag en egen satsning vid Juninsjön i jakt på sällsynta katter. De 6 första bilderna i galleriet representerar några av de mest önskade eller unika arterna på resan, för övrigt laddas bilderna upp i kronologisk ordning.
Norra Ecuador
Ännu ett återbesök till Ecuador, ett av världens bästa länder för fågelskådning. Men den här gången låg fokus kanske än mer på däggdjuren. Förutom landets enorma fågelrikedom kan man numera även hitta alltmer information om Sydamerikas sällsynta och gåtfulla däggdjur och deras förekomst i landet. Vi lyckades väl med de viktigaste arterna; den kraftfulla glasögonbjörnen, den nyupptäckta halvbjörnen Olinguito, det säregna piggsvinet Stump-tailed Porcupine samt den gåtfulla bergstapiren. Fotolägen på det mesta, förutom den sistnämnda. Ett urval riktigt bra fåglar såg vi också, tack för alla värdefulla tips och hjälp med planeringen, Roger. De 6 första bilderna i galleriet representerar några av de mest önskade eller unika arterna på resan, för övrigt laddas bilderna upp i kronologisk ordning.
Java och Sumatra
Äntligen hade vi bokat in oss på den här resan som vi pratat om i så många år. Visserligen hade jag redan varit på Java flera gånger tidigare, men fortfarande saknades det flera fina arter. Och Sumatra där det gömmer sig så svåra fåglar i skogarna, nu skulle de ses! Vi tvekade inte att anlita Birdtour Asia som arrangör, säkert den bästa fågelresebyrån för sydostasien. Men allt flöt inte på som vi hade hoppats. Vi fick ett riktigt besvärligt väder under större delen av resan. Skogarna var höljda i regn, dimma och mörker. Men vi lyckades ändå se nästan alla våra målarter, däremot blev det inte så mycket tid för mer allmänna fåglar. Nattskådningen var emellertid enastående, med t. ex. 5 arter grodmunnar (Frogmouth) och 11 arter ugglor… De 6 första bilderna i galleriet representerar några av de mest önskade eller unika arterna på resan, för övrigt laddas bilderna upp i kronologisk ordning.
Singapore och Västmalaysia
Vår resa I Singapore och Västmalaysia tjänade som extraförlängning till den resa vi gjorde med fågelresebyrån Birdtour Asia i Java och Sumatra (se ovan). Två heldagar i Singapore skulle ge oss chansen att se Smooth-coated Otter, en stor och charming utter som Anita länge velat se. På köpet såg vi en del bra fåglar också, såsom en mycket samarbetsvillig Red-legged Crake. Så hade vi 9 dagar i Västmalaysia, och vi satsade på de välkända lokalerna Fraser’s Hill, Taman Negara and Bukit Tinggi. Även om jag varit i dessa krokar förut, såg vi en hel del nytt och riktigt häftiga grejer. Eller vad sägs om den skygga och gåtfulla Asiatiska tapiren (Vilket djur!) eller en mycket oväntad Storm’s Stork eller Orange-backed och Great Slaty Woodpeckers eller Red-bearded Bee-eaters eller Mountain Peacock-Pheasant…? De 6 första bilderna i galleriet representerar några av de mest önskade eller unika arterna på resan, för övrigt laddas bilderna upp i kronologisk ordning.
Jordanien
Jag och Anita har under senare år allt mer börjat uppskatta skådning i VP:s (Västpalearktis) utkanter. Det är klart att jag gjort åtskilliga resor i min hemmaregion under de fyra decennier man varit aktiv, men det finns ändå fortfarande en del nytt att leta efter. I Jordanien hoppades jag fågelmässigt framför allt på sinairosenfink och nubisk nattskärra, fåglar som hittills hade gäckat mig. Jag såg också fram emot att få plåta vissa arter såsom vitögd mås och andra lokala arter. Och kunde man verkligen tro på att få fotoläge på klippugglan? Vi la mycket energi på däggdjurskådning, framför allt nattetid, men fick ett ganska ljummet resultat. Bästa däggis blev utan tvekan den sällsynta blanfordräven. De 6 första bilderna i galleriet representerar några av de mest önskade eller unika arterna på resan, för övrigt laddas bilderna upp i kronologisk ordning.
Nya Zeeland
Bilderna i mitt Nya Zeelandsgalleri är en trestegsraket. Först for jag och min hustru Anita till Chathamön, som en Grande Finale på vår smekmånadsresa i Stilla Havet. Höjdpunkten här var närkontakt med den utrotningshotade Taikon (magentapetrell) i sällskap med forskare som verkar för arten. Andra delen var kort; Jag och Jonas gjorde en framgångsrik dagstur med färjan från Auckland ut till ön Rangitoto för att se Shore Dotterel (chathampipare). Dagen därpå påbörjades tredje delen, en 21-dagarstur med Wrybill Birding Tours och deras guide Phil Hammond. Vi var 8 vänner som såg i stort sett allt från norr till söder under Phils sakkunniga ledning. Vi fick även 4 fantastiska havsfågelturer som enligt mitt tycke var de givna höjdpunkterna. De 6 första bilderna i galleriet representerar några av de mest önskade eller unika arterna på resan, för övrigt laddas bilderna upp i kronologisk ordning. Läs reserapporten här, och artlistan här.
Nya Kaledonien
Att besöka Nya Kaledonien har funnits på min önskelista I många år. Där finns rätt många endemiska fågelarter, ungefär 22, samt tre arter som möjligen är utdöda. Av de möjliga såg jag samtliga, men missade fototillfällen på två. Jag fick resa ensam i detta franska territorium, sov i min hyrbil i fem nätter och två på vandrarhemmet i Noumea. Anita som varit med mig i Vanuatu, Fiji och Samoa reste istället vidare till Tonga med en kompis. Hon hade redan besökt NK för många år sedan. De 6 första bilderna i galleriet representerar några av de mest önskade eller unika arterna på resan, för övrigt laddas bilderna upp i kronologisk ordning.
Samoa
Samoa blev en naturlig fortsättning vidare efter dagarna i Fijiarkipelagen och slutdestinationen för min och Anitas smekmånad i Stilla havet. Landet har 9 endemiska fågelarter varav en (en glasögonfågel) bara finns på ön Savaii, som vi inte besökte. Även den mytiska tandduvan (Tooth-billed Pigeon / "Manumea") är endemisk, men det finns inga dokumenterade fynd av den på flera år nu, även om en del påstår sig ha sett den mer nyligen. Vi ägnade för säkerhets skull en heldag åt att spana efter Manumean ändå. De 6 första bilderna i galleriet representerar några av de mest önskade eller unika arterna på resan, för övrigt laddas bilderna upp i kronologisk ordning.
Fiji
Efter Vanuatu fortsatte vi till Fiji, vars arkipelag rymmer inte mindre än 33 endemiska fågelarter. 4 av dessa finns bara på avlägsna öar eller är utdöda (i ett fall). Så då återstår 29 möjliga målarter, av vilka vi bommade 3. Vi hade en väldig otur här. Det värsta vädret som jag upplevt någonsin slog till och varade under i stort sett hela vistelsen. Eviga störtskurar tvingade oss inomhus på många ställen, vilket gjorde att vi inte kunde göra en av de viktigaste lokalerna, Des Vouex Peak, såsom vi hade önskat. Efter detta kunde vi ändå känna oss rätt nöjda med de 26 endemerna vi ändå fick se på öarna Kadavu, Taveuni, Natewahalvön på Vanua Levu och Viti Levu. De 6 första bilderna i galleriet representerar några av de mest önskade eller unika arterna på resan, för övrigt laddas bilderna upp i kronologisk ordning.
Vanuatu
Önationen Vanuatu var den första delen på min och Anitas smekmånadsresa i sydvästra Stilla havet. Vi ville förstås se så många som möjligt av de endemiska fågelarterna vilket är en utmaning då några av dem är svåråtkomliga eller inte setts till på många år. Vi utelämnade Pic Santo, en höghöjdslokal som enligt tidigare rapporter är ett dyrt och besvärligt ställe. I efterhand är vi mycket nöjda med det beslutet, då vi såg (7)8 av 10 endemer på bara 2 ställen, i Loru Rainforest Protected Area på Espiritu Santo och på Vanua Lava i Banks Islands. Vanua Lava var en trevlig liten ö där flera av de fåglar som är svåra på Espiritu Santo är lättare att se inom gångavstånd från den lilla staden Sola. De 6 första bilderna i galleriet representerar några av de mest önskade eller unika arterna på resan, för övrigt laddas bilderna upp i kronologisk ordning.
Vietnam
Med 13 endemiska fågelarter och ett ännu större antal regionala (Indochina) specialiteter har Vietnam lockat mig att resa dit i årtionden. Och nu blev det äntligen dags! Många internationella operatörer har fågelresor hit, men vi valde istället inhemska Wildtours med dess delägare och grundare Bao Nguyen som vår guide. Vi blev två av deltagarna i en grupp med tre amerikaner och en fransyska. Det var ett trevligt sällskap även om vi hade rätt skilda förutsättningar ute på fältet. Vi visste redan på förhand att Vietnam är ett krävande resmål för fågelskådaren, men utbytet kändes ändå oväntat magert, både fotografiskt och observationsmässigt. Men det ska framhållas att glädjen över fina obsar på juveler som Siamese Fireback (siamesisk eldrygg), Bar-bellied Pitta (smaragdjuveltrast) och Red-collared Woodpecker (rödhuvad gröngöling) mm inte förtogs av att vi missade flera vanligare arter.
Thailand - 8 dagar
Vi hade bestämt oss för att resa till Vietnam, och när vi ändå skulle på det hållet blev det en liten utflikning till några lokaler i Thailand. För mig blev siktet inställt på att i första hand äntligen få se den legendariska och akut hotade skedsnäppan, en karismatisk liten vadare med en förunderligt skedformad näbbspets. Arten häckar numera bara i några få områden på den sibiriska tundran men övervintrar längs sydasiens stränder. Populationen har på några decennier kraschat ner till ett par tusen fåglar, främst på grund av jakt och habitatförstöring. För övrigt besöktes främst nationalparken Kaeng Krachan. Eftersom det var mitt första besök i landet blev det en fin introduktion till landets fågelfauna. Dessutom såg vi malajbjörn (Sun Bear), vilket gladde oss båda. De 6 första bilderna i galleriet representerar några av de mest önskade eller unika arterna på resan, för övrigt laddas bilderna upp i kronologisk ordning.
Västsahara II
Det här var den andra vändan till Västsahara. Nu visste vi hur lättillgängligt området verkligen är i form av logistik mm så beslutet om att åka igen var lätt taget. Väldigt lite planering behövdes för att genomföra våra planer. Flygbiljetter ordnades via Gran Canaria (där vi vistades ett par dagar för att hänga in grancanariablåfinken mm).
Förra årets målarter såsom guldnattskärra, sahelsångare och sudanguldsparv var redan klara så ingen tid lades på att hitta dessa igen, de två sistnämnda visade sig ändå vara svåra att missa. Nu ville vi se sandkatt, kronflyghöna och ”Afrikansk” streckad ökenlärka. Alla tre målarterna gick in. Eftersom det har blivit en vana för oss, sov vi i bilen under Saharas stjärnbeströdda natthimmel och tillredde vår mat med hjälp av vår 12-volts vattenkokare.
Gran Canaria
Man kan säga att det här besöket till Gran Canaria fick vi på köpet, eftersom den fördelaktigaste vägen till Västsahara ändå gick via ön. Vi fick ett par dagar på oss, vilket var mer än väl för att se den nyligen utsplittade grancanariablåfinken, tidigare räknad som ras av den vanligare blåfinken på Teneriffa. På Gran Canaria finns en liten population på några hundra exemplar kvar i några begränsade fickor i bergen. Det gör denna blåfink till den sannolikt fåtaligaste och en av de mest hotade arterna i hela västra Palearktis. Det blev även tid över för lite avslappnad skådning nere i Maspalomas.
São Tomé och Príncipe
Afrikas eget Galapagos kallas São Tomé and Príncipe ibland! Dessa två tropiska öar i Guineabukten bildar en önation som fantastiskt nog tillsammans erbjuder 27 endemiska fågelarter. Då räknar jag med den "nya" dvärguven på Príncipe som i skrivande stund inte är beskriven. Här finns alltså världens högsta koncentration av endemiska fågelarter. Galapagos har 21 endemer på en 8 gånger större yta. Vi lyckades med konststycket att få in alla de 27 på artlistan, även om Príncipeuven endast hördes. Från våra leriga camper och under hårda vandringar såg vi åtråvärda arter såsom São Tomé Grosbeak, São Tomé Ibis, São Tomé Shorttail, São Tomé Fiscal liksom Príncipe Thrush och Príncipe White-eye. Några foton på den sistnämnda arten har hittills inte publicerats någonstans, men titta i mitt galleri så kanske du hittar några... De 6 första bilderna i galleriet representerar några av de mest önskade eller unika arterna på resan, för övrigt laddas bilderna upp i kronologisk ordning.
Portugal
Resan till São Tomé & Príncipe gick via Lissabon. När vi ändå skulle sätta ner fötterna på portugisisk jord tyckte vi att man lika gärna kunde stanna några dagar och se oss omkring. Det blev inte så mycket fotograferat, men det blev en del skådning ändå som gav mersmak för landet. Bland annat fick jag för första gången se rödhalsad nattskärra, en art som jag tidigare bara hade hört i Spanien.
Japan
Jag hade många föreställningar om Japan som gjorde att det kändes lite jobbigt att planera en fågelresa dit. Men det visade sig till min förvåning att Japan som helhet inte är ett dyrare land än Sverige att resa i. Appar och hjälpsamt folk såg till att jag och sambon hamnade rätt. Och nästan all logistik; 8 bilhyror, 9 färjesträckor och 3 inrikesflyg kunde planeras och bokas hemifrån. Under en månads tid skådade vi däggdjur och fågel från Iriomote-jima i söder till Hokkaido i norr via de avlägsna Boninöarna i Stilla havet.
De 6 första bilderna i galleriet representerar några av de mest önskade eller unika arterna på resan, för övrigt laddas bilderna upp i kronologisk ordning.
Taiwan
Taiwan är ett modernt och lättsamt land att resa och skåda i på egen hand. Kostnadsläget är lågt trots att standarden är hög och man ligger i teknologisk framkant. Nationalparker och andra reservat där man skådar är välordnade och det var lätt att hitta logi för natten. Endast ett hotell bokades i förväg! I skrivande stund finns 27 endemiska fågelarter (IOC) på ön samt ytterligare ett antal som står på tröskeln att splittas. Vi såg samtliga av dessa under 12 dagar samt därtill några coola däggdjursarter. Sedan fortsatte vi direkt till Japan, som ju ligger alldeles intill!
De 6 första bilderna i galleriet representerar några av de mest önskade eller unika arterna på resan, för övrigt laddas bilderna upp i kronologisk ordning.
Cypern
Cypern ligger inom bekvämt avstånd från Småland och att ta sig dit kostar heller inte särskilt mycket. Häckendemerna cypernsångare och dito stenskvätta hade jag redan sett i mellanöstern, så den riktiga moroten har saknats för att resan skulle bli av. Tills nu! Taxonomiska beslut i högre instanser gav nyligen att det som tidigare var en ras av den vanliga dvärguven, nu ska betraktas som en unik art som enbart förekommer på Cypern - cyperndvärguven (Otus cyprius). Alltså, dags att åka!
Västsahara
Intresset för Västsahara har ökat markant under senare år! Detta eftersom rapporter om fåglar och andra djur som är svåra att se någon annanstans i Västpalearktis fortsätter att strömmar in. Vi beslutade att åka bara tre veckor innan avfärd när vi förstod att guldnattskärrorna var på plats även i år. Det finns även goda chanser att hitta sudanguldsparv, sahelsångare, den afrikanska rasen av streckad ökenlärka och spännande däggisar såsom fennek, sandkatt m.fl. Ökenskådning ligger mig varmt om hjärtat och eftersom jag inte varit i Nordafrika på 28 år blev det många kära återseenden från min ungdom. På grund av flyglogistik började skådningen med en halvdag i Casablanca i Marocko. De 6 första bilderna i galleriet representerar några av de mest önskade eller unika arterna på resan, för övrigt laddas bilderna upp i kronologisk ordning.
Angola
Den här resan kom till ur ett hastigt beslut, då Rockjumper Tours annonserade ut de två sista tillgängliga platserna till ett reducerat pris. Angola har ett drygt dussin endemer, och ännu fler arter som har en mycket begränsad utbredning i sydvästra Afrika. Vi lyckades väl med att få fina obsar på de flesta av dessa fåglar, även fotomöjligheterna var synnerligen utmanande. Men Angola är också ett härjat land efter 30 år av inbördeskrig, och plundras av numera av utländska exploatörer. Under våra knappt tre veckor i landet, såg vi inget levande däggdjur större än klippdassar!
De 6 första bilderna i galleriet representerar några av de mest önskade eller unika arterna på resan, för övrigt laddas bilderna upp i kronologisk ordning. Läs Rockjumpers reserapport här.
Alaska
Det här blev resan jag längtat efter att få göra i sååå många år. Den sammanföll nästan med min 50-årsdag, så det blev på sätt och vis presenten till mig själv. Vi planerade allt själva, jag och Anita, och vi var verkligen nöjda med resan när det var dags att åka hem. Eftersom vi reste själva, kunde vi lägga extra tid på fotografering och även däggdjursskådning. Vi såg 180 fågelarter, i stort sett lika mycket som på kommersiellt organiserade resor. Dessutom såg vi 32 däggdjursarter, där isbjörn och piggsvin toppade!
De 6 första bilderna i galleriet representerar några av de mest önskade arterna på resan, för övrigt laddas bilderna upp i kronologisk ordning.
Andalusien och Extremadura, Spanien
Den här kortresan hade egentligen bara tre mål; 1. Leta efter Iberiskt lodjur. 2. Hitta ett Iberiskt lodjur. 3. Fotografera ett Iberiskt lodjur. Vi lyckades med de första två målsättningarna redan under morgontimmarna på dag 1 vid Sierra de Andújar i Andalucien. Senare samma dag kom vi tillräckligt nära ett djur, men ändå lite för långt bort (ca 700 meter) för att tredje målsättningen skulle kunna anses ha uppnåtts! Sierra de Andújar är ett trevligt, vilt och fågelrikt område och vi kände att hit kommer vi säkert att återkomma en dag. I så fall hellre under en tidpunkt på året då lodjuren är mer aktiva och lätta att se, dvs. i december-januari. Eftersom det Iberiska lodjuret gick in så pass tidigt på resan fick vi tid över att besöka fler lokaler; främst för stäpparter vid La Serena och alpina arter på Sierra Nevada. I slutet av galleriet har jag lagt till några bilder från ytterligare ett minibesök i december samma år.
Västra Indien
Den här resan arrangerades av James Eaton/Birdtour Asia och täckte delstaterna Punjab, Gujarat, Rajasthan och Maharashtra. Vi hade två mycket lyckade veckor med alla viktiga fågelarter sedda, även om några satt väldigt hårt inne och hittades först i sista minuten. De mest intressanta fågelarterna var Great Indian Bustard, Forest Owlet, Sykes's Nightjar, White-naped Tit, Indian Spotted Creeper, Marshall's Iora och jag skulle lätt kunna nämna ytterligare 20 arter med "stjärnstatus". Inget annat land i världen har ett större antal (16) akut utrotningshotade fågelarter än Indien och vi såg 6 av dessa (Great Indian Bustard, Forest Owlet, White-rumped Vulture, Red-headed Vulture, Indian Vulture and Sociable Lapwing). De 6 första fotona i galleriet visar några av de mest eftersökta arterna under resan. Därefter laddas bilderna upp kronologiskt. Läs Birdtour Asias reserapport här.
Norra Indien
En resa i klassiska fågelmarker (Corbett, Ranthambore, Chambal River och Bharatpur), som Anita och jag planerade på egen hand.
De 6 första fotona i galleriet visar några av de mest eftersökta arterna under resan. Därefter laddas bilderna upp kronologiskt.
Salomonöarna
Den här resan var en av de tuffaste, mest ansträngande (och dyraste) resor jag gjort hittills. Men belöningen för slitet var enorm. Salomonöarna har ett utbud av många säregna fågelarter, och en stor andel av dem är endemiska. Vi lyckades se en lång rad av de mest spännande arterna såsom Solomons Frogmouth, den superskygga Black-faced Pitta och den mäktiga Fearful Owl. Ett stort tack till Mark Van Beirs för ett förträffligt guidearbete. Läs reserapporten här.
Panti Forest, Malaysia
När flygresan till Salomonöarna ändå skulle gå via Singapore, fick vi idén att utöka mellanlandningen och skåda några dagar i Panti på Malackahalvön. Vi anlitade Con Foley i tre dagar och försedde honom med en önskelista med arterna vi var ute efter. Högst upp på listan fanns förstås Rail-babblern, en säregen och bisarr art som jag tidigare bara hört. Con skrev en trevlig reseberättelse som du kan läsa här.
Mallorca
Tillbaka till ön dit jag för första gången gjorde en fågelresa. Nu i sällskap med min sambo Anita och några få, men viktiga målsättningar. Vi ville se balearisk lira och balearisk sångare, och dessa skulle förstås också helst fotodokumenteras så gott det gick. Fotoambitionerna gällde också i högsta grad eleonorafalk, och det var också därför det var viktigt att resa till ön först en bit in i maj, för det är först då som falkarna är på plats.
Zanizibar och Pemba
När vi ändå var i Kenya tänkte vi att det var en smart idé att förlänga resan något med ett resmål i närheten. Valet föll på öarna Zanzibar och Pemba utanför Afrikas östra kust, två öar som båda tillhör Tanzania. Här hägrade dels de fyra endemiska fågelarterna på Pemba, men också möjlighet till dykning på korallrev. Det gick bra med både fåglarna och dykäventyren, kul för en annan som just tagit dykcert.
Kenya
Visserligen hade jag redan besökt landet, för en så där 25 år sedan. Och vi gjorde den här turen nästan exakt enligt samma rutt som då. Men Kenya är ett av de länder (av ganska många) som man gärna återkommer gång på gång. Till skillnad från första gången var jag nu utrustad med kameror, och i detta land är det inte svårt att få ett digert bildmaterial med sig hem. Trots att vi såg nära 700 fågelarter 1990, såg jag ändå över 60 nya den här gången. Alla däggdjursbilder i ett eget galleri.
Papua Nya Guinea - "remote"
En fantastisk resa med Birdquest och legendariska Mark Van Beirs som arrangör. Vi besökte avlägsna och sällan besökta öar som Manus och Tong i Admiralitetsarkipelagen, New Ireland och Tench i Bismarck, Fergusson och Duchess Island i D’Entrecasteauxarkipelagen. Men också flera ställen på Huonhalvön och Adelbert hanns med. En reserapport med många av mina foton finns här.
Kanarieöarna
Ett tredje besök till dessa atlantöar, men ett första rejält försök att fotodokumentera fågelfaunan. Under en vecka skådade vi på Teneriffa, La Palma och Fuerteventura i nämnd ordning. Jag och sambon lyckades väl med våra föresatser; Duvorna, teneriffablåfink, koboltmesar, buskskvättan, ökenfåglarna samt en hel del annat!
Florida
En mellanlandning i Miami på väg hem från Ecuador gav oss möjlighet att skåda 5 timmar i Everglades National Park. Det blev kanske inga sensationella fågelfynd gjorda den här dagen, men det är alltid trevligt med ett återbesök i parken, någon gång var 10-15 år sådär!
Södra Ecuador
Efter 18 år blev det äntligen dags för ett återbesök till ett av världens bästa fågelländer i sällskap med goda vänner. Resan avlöpte i huvudsak i landets södra delar, men jag och Anita la till en extravecka i Pichincha. Tack Roger för ett utmärkt guidejobb.
Västpapua, Nya Guinea
En sedan länge efterlängtad resa till Nya Guinea, närmare bestämt den västra indonesiska delen av ön. Birdtour Asia körde sin första resa hit och Jonas och jag beslöt oss för att följa med. Äntligen skulle man få uppleva paradisfåglar, paradiskungsfiskare, kronduvor och mycket annat. Och vi skulle få se mycket, inklusive 15 arter paradisfåglar, även om flera av dessa blev oväntat svåråtkomliga för både kamera och kikare. En reserapport finns att läsa här.
Västra Java
Återigen valde jag och Jonas att tjuvstarta en större resa med några dagars skådning på Java (se galleriet nedan om Bali och östra Java). Vi var egentligen på väg till västra Nya Guinea där vi skulle ansluta med en Birdtours Asia-grupp, men hade alltså vägarna förbi Jakarta. Under några dagar besökte vi nationalparkerna Gede Pangrango och Mount Halimun tillsammans med de unga Jakartaskådarna Boas och Khaleb.
Kaukasiska Georgien
En oväntad resa till detta kaukasiska land eftersom den ursprungliga planen var att göra en resa till Azerbajdzjan! Nu åkte istället jag och Anita iväg med bulgaren Dobromir, som skulle reka inför kommande vårresor i sin naturesebyrås regi. Eftersom det bara var vi tre gavs det lite extra tid för fotografiska utsvävningar.
Sardinien & Korsika
Ett veckolångt återbesök till framför allt Korsika, där jag var som hastigast redan 1990. Nu, mer än 20 år senare hade jag sällskap av Anita och vi startade och slutade resan på Sardinien. Målet var att se så många av öarnas endemiska arter, både när det gäller fåglarna och annat.
Ghana
En relativt kort och strapatsfri resa till det lugna, gästfria landet i Västafrika. Under 12 dagar reste vi runt i Ghanas sydligare delar med naturresearrangören Ashanti, vilka har duktiga guider. För att få ut så mycket som möjligt bör man dock välja sin guide med omsorg. Självklart var Picathartes den viktigaste målarten, och vi fick fina obsar på den.
Sydafrika på vintern
De flesta reser till Sydafrika under den sydliga våren-sommar, alltså från november och framåt. Men landet har även mycket att erbjuda under vintertid i juli-augusti, även om vädret nere i Kapstaden då kan vara extremt blött och blåsigt. 2012 gjorde jag och Anita en vinterresa på egen hand i landet. Eftersom vi båda kände Sydafrika från tidigare fågelresor, koncentrerade vi oss nu på sällsynta däggdjur, och vithaj! Fast det blev såklart också mycket fågelskådning.
Alperna
En kort fyradagarsresa med utgångspunkt Genève. Vi körde raskt över gränsen till Franska sidan för skådning på eftermiddagen och dagen därpå. Sedan blev det drygt två dygn i Schweiz. Målarten nummer 1 var för oss båda stenhönan, som vi fick se och höra spela. För mig var även citronsiskan ny liksom flera av däggdjuren. Anita fick in sin önskearter alpjärnasparv och snöfink förutom stenhönan. Blomningen var fortfarande iögonfallande på alpängarna och vi fick fin utdelning på däggdjuren.
Kamerun
Åker man till ett land som Kamerun krävs det lite mer planering och logistiskt kunnande än i många andra fall. Jonas, Karl-Lennart, Hans, Janne, Karin, Ludde, Krister och jag anlitade den sydafrikanska fågelresebyrån Rockjumper Birding Tours och hade David Hoddinott som guide. David är kontinentens kanske mest erfarne ornitolog och hans rapport kan du ladda ner här.
Sagolika Runde
Jag var på Runde med Magnus 1994 och minnena har alltsedan dess uppmuntrat till ett återbesök. Då var lunnefåglarna många och mycket fotogeniska i kvällssolen. Storlabbarna var få men mycket närvarande när man stretade sig uppför stigarna som genomkorsade de gräsbevuxna sluttningarna. Nu var lunnarna färre och vädret inte riktigt på min sida. Men storlabben och kanske även havssulan har ökat under de förlupna 17 åren. På resan ut till kusten passade jag också på att titta på brunkullan vid Sölandet och myskoxarna på Dovrefjället.
Kalifornien & Arizona
En fågelskådare som reser till Amerika får alltid mycket att titta på! Vart man än åker finns det fågellokaler inom räckhåll och artrikedomen är stor. Det gäller för övrigt annat djurliv också och natursevärdheter i stort. Och vilken tur att min kompis och reseledare Samuel utökade gruppen så att jag kunde följa med. Han skrev en rapport från resan som kan läsas här. Arizona blev ett nytt "delstatskryss" för mig, men Kalifornien besökte jag redan för 20 år sedan.
Återbesök i Etiopien
På ganska kort varsel fick jag bestämma mig för om jag ville med på denna resa. Och jag tackade naturligtvis genast ja! Jag visste ju sedan tidigare att det var ett trevligt land att resa i och fortfarande fanns mycket kvar att uppleva. Vi var bara en liten grupp och det spännande Omo ner mot Sudangränsen var målet.
Mindre Sundaöarna
En 17-dagarstur till Indonesiska mindre sundaöarna med spännande och endemiska fågelarter som främsta mål. En stor del av arterna vi fick se var dessutom rödlistade pga jakt och skogsskövling. Vi besökte Sumba, Timor, Flores och Komodo. Vi var en sjumannagrupp bestående av fyra nationaliteter och resan leddes av James Eaton/Birdtour Asia. Du kan läsa en rapport från resan här.
Bali och östra Java
Redan några dagar före resan till Mindre Sundaöarna var jag, Jonas, Ludde samt kanadensaren Simon på plats på Bali. Vi ville se några av specialiteterna på östra Java och Bali. För egen del var det framför allt balistaren och grön påfågel som lockade. Logistiken ordnade Birdtour Asia åt oss.
Fåglar på Madeira
Semesterresa med en vän utan några intentioner på havsfåglarna. Jag var mycket nöjd med de landfåglar vi såg och några enstaka foton när tillfälle gavs.
Fåglar i södra Peru
Åtta kompisar skådade under tre oktober-novemberveckor i denna kanske artrikaste del av planeten. Vi besökte alla höjdnivåer från de frostnupna sluttningarna av Nevado Veronica till kvava låglandsamazonas.
Havsfågel utanför Lima, Peru
Några bilder från havsfågelturen som var första dagen av själva huvudresan till södra Peru (se ovan).
Fåglar i Syrien
I landet som en gång blev utsedd till en av "Ondskans axelmakter" finns också ett folk med enastående gästfrihet, intressant historia och riktigt bra fågelskådning. Under sex dagar i april 2009 fick vi en riklig dos av den bästa mellanösternskådning. Dessutom kanonobsar på måstearterna irakskriktrast och den akut utrotningshotade eremitibisen.
Fåglar i nordöstra Brasilien
En helt fantastisk resa vintern 08/09 där allt skulle komma i gå i lås vad det gäller förväntade, eller snarare önskade fågelarter. Området hyser ett mycket stort antal stark utrotningshotade arter. Kraftfulla insatser krävs och görs också för att skydda återstående skogsrester från allt större arealer sockerrörsfält. Våra fantastiskt duktiga guider Ricardo Parrini och Ciro Albano vet dock var de sista fåglarna finns.
Fåglar vid Javarífloden, Brasilien
Dagarna vid Javarífloden, som utgör gräns mellen Brasilien och Peru, var en del av Colombiaresan (se nedan). Geografiskt och faunistiskt skilde sig tiden här så mycket att jag valt att lägga bilderna härifrån i sitt eget galleri.
Fåglar i Colombia
En spännande resa till det endemtäta centrala Colombia. Med lite planering och lokala arrangörer behöver man inte vara orolig för obehagliga överraskningar, typ kidnappningar och rånarligor. Resan avslutades med en knapp vecka i Amazonas längs floden Javarí. Fåglarna där finns i ett eget galleri.
Fåglar vid Ochotska havet, Ryssland
Fantastiska Ochotska havet i östra Sibirien (och norr om Japan) gav oändliga möjligheter till fågelfotografering. Den klart häfttigaste resan jag gjort ur fotosynpunkt.
Fåglar och djur i Etiopien
I november 2007 åkte jag med en svensk fågelresebyrå till detta mestadels höglänta, fantastiskt vackra land. Det var inte bara fågellivet som var slående utan också många fina upplevelser av afrikanska däggdjur. Särskilt uppskattar jag närkontakterna med geladababianerna och Simienvargarna. Båda endemiska på det Etiopiska höglandet. Läs reserapporten här.
Fåglar i Polen
En kortresa till vårt grannland Polen i juni 2007 med skådarkompisar. Vi besökte de östra delarna, där vi framförallt koncentrerade oss på våtmarkerna vid Biebrza och lövurskogen Bialowieza. Det blev trevliga upplevelser av flera arter som vi sällan ser här hemma, såsom mellan- och vitryggig hackspett, skägg- och vitvingad tärna, skrikörnar, biätare, citronärlor mm.
Fåglar i Venezuela
Jag och Samuel kunde inte motstå att resa till Venezuela när vi hittade billiga flygbiljetter till Caracas i januari-februari 2007. För mig blev det ett återbesök till flertalet lokaler eftersom jag var i landet 1994, fast den här gången med kameran i högsta hugg. För Samuel blev det en rekresa inför uppstarten av hans resebyrå ”Heliangelus”. Läs en reserapport här.
Fåglar på Tibetanska högplatån, Kina
I juli 2006 åkte jag med en svensk fågelresebyrå till tibetanska högplatån, närmare bestämt till provincen Qinghai. Området är nog bekant för många genom den stora sjön Koko-Nor, men här finns förstås också höga berg, stäpplandskap och fina barrurskogar. Jesper Hornskov visade vägen till områdets alla specialarter. För mig var det första resan då jag bar på en digital systemkamera efter en karriär som digiscopare. Du kan läsa en reserapport här.