Kungsörnssymposium!
Det har redan hunnit gå tre veckor sedan vi kom hem från Sydafrika. En lite tvekande svensk sommar gjorde att jag kastade mig in i arbetslivet lite fortare än nödvändigt efter resan.
Men arbetet med bildmaterialet från Sydafrka får vänta ett tag. I väntan på höstens begivenheter ute i markerna sitter jag nu istället och jobbar vidare med Kamerunbilderna. Totalt har jag nu laddat upp fler än 450 bilder från den resan i galleriet och ännu återstår det flera hundra innan jag kan börja med sydafrikabilderna.
Men det finns väl också som sagt en del annat att se fram emot i höst. Som vanligt går man ju och väntar på den perfekta höststormen så att det blir bra fotolägen på diverse havsfåglar nere på kusten. Det lär dessutom bli någon vända till Öland lite senare i höst förutom lördagsturerna ut till lokala Färjansö. Och sista helgen i september är det kungsörnssymposium nere i Falsterbo. Då samlas folk som intresserar sig för örnarnas fortlevnad. Vi informerar oss om örnpopulationens tillstånd och delar med oss av varandras kunskaper. Deltagarna kommer från hela Norden. Jag själv har ingen aktiv roll i det hela annat än att jag bidrar med fotot till en annons. Den publiceras inom kort i ornitologins riksorgan Vår Fågelvärld. Lite rovisskådning på Falsterbonäset lär också hinnas med.
En av de senast uppladdade bilderna från Kamerun!
Jag lovar, efter sex dagar och sex nätter i Kgalagadi är våra minneskort sprängfulla efter alla fantastiska möten med områdets särpräglade djurliv. Den enorma parken sträcker sig genom nordvästra Sydafrika och in i Botswana. Här finns ansenliga, friska stammar av kontinentens stora kattdjur och annat djurliv som förknippas med Kalahariöknen. Potentialen för vårt besök var alltså stor, men man kan inte ta något för givet när det gäller vilda djur. Nu är vi på vägarna igen och kan tänka tillbaka på fyra närkontakter med lejon, inräknat ett par som parade sig blott 40 meter från vår bil. Tre häpnadsväckande möten med gepard där honan med de fyra små ungarna aldrig kommer att glömmas. Också tre närobsar av den vanligtvis så ljusskygga bruna hyenan var en hett efterlängtad art eftersom varken jag eller Anita tidigare sett den. En leopard smet alldeles förbi oss när den var ute och markerade sitt revir på katters vis. Två vanliga hyenor kom och drack en morgon just utanför vår camp, det blev foton rakt mot soluppgången i tre minusgrader. Det blev också full utdelning när vi satt på pass vid vattenhålen och kunde ta fina bilder på områdets två flyghönsarter. En honungsgrävling lufsade över vägen under en transportsträcka och lät oss knappt ta bilder ens av akterspegeln. Surikaten här vid sidan känner ju alla till redan. De står ständigt på vakt mot traktens alla skarpa tänder och klor! Man kan hålla på länge att räkna upp alla rävar, antiloper, giraffer, örnar och allt annat ur fågelfaunan. Men vi är som sagt på väg. Mot Kruger, en av världens kanske mest kända nationalparker.
Vi väntar på vårt andra försök att få bättre kontakt med hajarna, men förgäves. Andra turen vänder snart in mot land igen då skepparn ger upp i den tilltagande stormen. Även havsfågelturen ställs in, och våra ambitioner om fina albatrossfoton går om intet. Denna vinter är särdeles kärv, med ett sällan tidigare skådat snökaos på vägarna inåt hjärtat av Sydafrika! Istället ger vi oss ner mot Good Hope där solfåglar liksom spirande proteor trotsar vädret. Landet är vackert i alla väder…
Savannen är full av termitstackar, och evolutionen har utifrån dessa skapat en av planetens mest säregna djurarter. Första natten ser vi en, andra natten hela fem jordsvin. Den här arten har ett vitt utbredningsområde på kontinenten, men få ser den strikt ljusskygga varelsen. Om man inte kände till jordsvinet, kunde man då föreställa sig dess utséende? Stor som en sugga, med klor som har kraft att bryta sönder de cementhårda termitstackarna…
En annan viktig del av hemsidan är gallerierna. Jag har legat i hårt med att fotografera djur och växter (främst fåglar) i Sverige och över hela världen. De senaste tio åren har det förstås varit i det digitala formatet. Siffran på hur många fågelarter som jag hittills fotodokumenterat har jag ingen exakt koll på ännu, men det bör närma sig 3000 arter. Jag ligger ganska långt efter när det gäller uppladdningen av alla dessa bilder till hemsidan. Men när jag väl kommit ifatt innebär det att larsfoto.se kan presentera en av världens största, om inte den allra största privata samling i sitt slag. Ett kvitto på att många söker bildmaterial ur gallerierna för olika ändamål får jag i form av ideliga förfrågningar i min e-postlåda. Under senare tid behövde t.ex. en djurpark i Danmark en bild på jätteutter till en skylt, liksom en Sydafrikansk resebyrå behövde fågelbilder till sina trycksaker. Flera förfrågningar från folk som skriver böcker har också kommit in under senaste veckorna.
Anita fick via nätet kontakt med den schweiziske skådaren Fabian som lovade att visa oss runt för en dag. Stenhönan stod allra högst upp på önskelistan, och Fabian gav oss ett svagt hopp om att vi skulle kunna hitta den.
Vi fick tre heldagar i ett mestadels fantastiskt väder. I hyrd Ford tog vi oss snabbt över till de angränsande franska alperna för att sedan återvända in i Schweiz. Och vi fick se i stort sett allt det som vi hade önskat, inklusive tre nya däggdjursarter, en mångfalld av alpfloran varav flera orkidéarter. Och bland fåglarna toppar naturligtvis citronsiskan och stenhönan som var nya "lifers" för mig. Anita kryssade förutom stenhönan även alpjärnsparv och snöfink.
Vi önskade verkligen att vi hade haft med oss en duglig alpflora. Mycket kände vi igen ändå. Det var sällsamt att se stora mängder vårkrokusar sida vid sida med vad vi först trodde var brunkullor. Brunkullan är ju en så exklusiv orkidé i Sverige med endast några få växtplatser i Jämtland. Kullan visade sig dock vara av en annan art, starkt vaniljdoftande. Därav det engelska namnet, Vanilla Orchid.
Men det tar som sagt var tid att få upp bilderna från resan. Jag laddar upp dem kronologiskt och har nu kommit till dag sex på treveckorsturen. Den här dagen var vi i nationalparken Benoue och här fick vi se flera av resans mest uppskattade fåglar, tillika eftertraktade fotoobjekt. Den läckert svartvittecknade krokodilväktaren hittade vi i par vid en halv uttorkad flodbädd. Bara några meter från fåglarna badade en grupp flodhästar. De har dåligt rykte och lär vara ett av de afrikanska djur som tar livet av flest människor. De gällde att hålla ett öga på dem medan jag samtidigt försökte njuta av fototillfället med krokodilväktarna.
Simrallarna gäckar ofta fågelskådaren och även om man varit i utbredningsområdet flera gånger missar man den lätt!
Igår morse var jag där och fick lite bilder. Först tycktes den vara omöjlig att få ögonen på uppe i trädkronorna, men efter en stund flög den ner till gräskanterna för att kalasa på maskrosfrön. När jag hämtat min nyvakna sambo fick vi se den ännu bättre då den satt och sjöng relativt lågt i de grönskande ekarna. Numera tycks antalet rapporter av arten öka svagt i Smålands inland.
Nu blommar nornan, en av våra mest mytomspunna och sällsynta orkidéer. På ett ställe i Dalarna växer de i en hemlig skog på en relativt nyupptäckt lokal, förmodligen den enda i landskapet. Kanske är det här den sydligaste förekomsten i Norden.
Vi var framme först framåt åtta på kvällen. Och tänk, vädret var inte alls så tokigt även om temperaturen raskt var på väg ner mot nollan. Vi fick bråttom ut mot växtplatsen för att i första hand hitta blommorna, i andra hand för att utnyttja det sista släpande ljuset från en beslöjad sol.
Härom kvällen gav Anita och jag oss iväg till Rusarebo, som ju bara ligger ett par kilometer från Lillstugan. Det är alltid kul att komma ut på ängarna för att leta fotomotiv och se vårens framfart. Den här gången hade jag ett särskilt mål för besöket; Att hitta den näst intill osynliga desmeknoppen. Den här märkliga lilla blomman hittade jag här för fem år sedan och sedan dess har jag velat få bilder av den. Men hela tiden har jag missat dess blomning. Det blev ett ganska långdraget sök efter den när vi spanade av ängarna. Under tiden sänkte sig solen allt lägre och jag fick tillfälle att experimentera med olika motiv i motljus.
Till slut fann vi den försynta blomman, knappt en tvärhand hög. Och hittar man en så hittar man snart många. Dess alternativa engelska namn " Five-faced Bishop" eller "Townhall Clock" beskriver utseendet bättre än det obegripliga namnet desmeknopp.