Blog

Tärnmås och turturduva i Varberg!

På 80-talet, när jag började åka ut till kusten under höstens blåsigaste dagar, var tärnmåsen en av de mest eftertraktade arterna. Det skulle ändå gå ganska många år innan jag lyckades få se den. Långt innan hade jag lyckats "hänga in" de fyra regelbundna lirorna, "klyka" och stormfågel, både alkekung och lunne samt alla labbarter. Kort sagt, alla de fåglar som man rimligen kan förvänta sig när de västliga lågtrycken når kulingstyrka. Men den högarktiska tärnmåsen lät vänta på sig. Under senare år tycks dock den lille måsen blivit mer regelbunden och ses allt oftare. Under tre höstar på raken har jag kommit måsar riktigt nära när de helt oblygt födosökt på kamerans närgräns. I förra veckan var det dags igen. En ungfågel (de är i stort sett alltid unga) rastade några dagar ute på Gubbanäsan under en härlig höstsol.































Jag passade naturligtvis även på att kolla in turturduvan i Engelska parken inne i Varberg.

Digitala minnen från Kalifornien!

Höstmörkret har lagt sig över Lillstugan och äntligen har det blivit lite tid över. Den mörka årstiden ger nu utrymme för digitalt mörkrumsarbete och det är hög tid att plocka fram bilderna från vårens USA-resa. Jag kommer att jobba helt kronologiskt, och det är verkligen roligt att återuppleva den där första morgonen på Stilla havets strand utanför Oxnard. Och i Venturas hamn väntade båten som skulle ta oss ut till Santa Cruz Island… Jag lägger nu upp ett nytt utlandsgalleri!

Tumult vid tumlaren!

I stort sett varje höst när jag skådar på de långa stränderna söder om Halmstad, hittar man liket av någon tumlare som sköljts upp på sanden. Det blir dukat bord för trutarna och de labbar som patrullerar kusten. Nu i helgen låg åter ett djur och ruttnade, den här gången vid Lagaoset. Jag och Anita åkte dit och fann kadavret som nu var halvätet under den blå himmeln.



I sanden stod fyra havstrutar och försåg sig av köttet och strax bredvid ett gäng fågelfotografer som lät kamerorna gå varma. Alla tycktes njuta av den generösa solen. Men det var ändå två mörkare fåglar som tilldrog sig det största intresset. En storlabb och en bredstjärtad labb, den sistnämnda betydligt ovanligare än den förra. Båda var ungfåglar och nu låg de en bit från festmåltiden, kanske proppmätta på späck, kanske av respekt för de stora trutarna.



När den bredstjärtade ”brellen” emellanåt tog mod till sig och närmade sig tumlaren fick den oftast retirera. Havstrutarna turades om att mota bort labbarna och ”brellen” var märkt av tidigare misshandel i form av en hängande vinge och en bitvis tilltufsad fjäderskrud.



Labbarna fick ändå trutfri tillgång till maten med jämna mellanrum. När ”vanligt folk” kom flanerandes längs strandlinjen flyttade sig trutarna ett stycke. Då var någon av de oskygga labbarna snabbt vid matbordet och tog sig några mumsbitar.









Storlabben närmade sig trutarna med bättre självförtroende och utkämpade jämnare kamper.





Men fyra stora havstrutar såg ändå ut att vara övermäktigt en ensam labb. När man ser dem ute över havet brukar styrkeförhållandena vara annorlunda. Då rånar en bredstjärtad labb även en havstrut på födan!





Efter labbäventyret i Laholmsbukten drog vi ner till Farhult utanför Ängelholm. Här rastade sedan ett par dagar en större beckasinsnäppa. Fågeln var lika lätt att hitta som labbarna vid Lagaoset, inte minst för att en rad skådare och fotografer redan stod på rad och spanade på den. En halvtimma efter att vi lämnat Farhult såg vi larmet om alkekungen som dök upp redan innan vi lämnat lokalen. Det kändes väldigt snopet att missa fågeln med så liten marginal. Särskilt snopet eftersom vi börjat samma morgon med att bomma alkekungen uppe vid Morups tånge...

Resan till Runde i eget galleri!

Under min tur norröver i somras tog jag mig över gränsen från Funäsdalen och in i Norge. Tanken var att jag skulle ta mig ut till fågelön Runde utanför Ålesund. Jag var där med Magnus 1994 och minnena har alltsedan dess uppmuntrat till ett återbesök. Då var lunnefåglarna många och mycket fotogeniska i kvällssolen. Storlabbarna var få men mycket närvarande när man stretade sig uppför stigarna som genomkorsade de gräsbevuxna sluttningarna. Nu var lunnarna färre och vädret inte riktigt på min sida. Men storlabben och kanske även havssulan har ökat under de förlupna 17 åren. Men det är svårt att misslyckas med fågelfoto på Runde, och jag gläds åt de bilder som jag fick med mig från de två dygnen på ön. På resan ut till kusten passade jag också på att titta på brunkullan vid Sölandet och myskoxarna på Dovrefjället.

Galleriet ligger under "Fågelbilder från utlandsresor".

En betydligt mer rastlös ägrett i år!

Vad hände med ägretthägern egentligen? Ja, aktiviteten på den här sidan har legat lite på sparlåga under en tid, så nu är det hög tid med uppdatering.
Årets ägrett stannade i 10 dagar jämt, en vecka kortare än förra året. Men den tycktes aldrig finna någon riktig ro. Den blev ofta bryskt påpassad av gråhägrarna och flög ofta ut på sjösidan och ner mot Ed. Stundom var den helt utom synhåll och mer än en gång trodde jag att den försvunnit för gott. Men nästkommande dag var den ändå tillbaka. Och så försvann den igen… Men så kom det ett mobilsamtal från Babsi; "Jag har den här vid Sofiero". Alltså alternerade den mellan Södergårdsviken och Furen en halvmil söderut. Kanske fick den vara mer ifred där? Men torsdagen 15 september såg jag den för sista gången (för i år i alla fall). Sent på eftermiddagen den dagen kom en våldsam hagelskur och efter det var den borta…
Bilderna är från Sofiero, Furen 10-11 september.

Ägretthägern är tillbaka!

Igår eftermiddags hände det! Just när jag gett mig ut på dagliga promenaden runt Södergårdsviken skränade en gråhäger alldeles intill mig. Framför sig hade den en snövit ägretthäger, ett kärt återseende från förra året. Då, 20 september 2010 upptäckte jag den från min trappa. Nu återupprepar sig historien nästan identiskt! Är det samma fågel? Det är ju lätt att tro, men svårt att belägga. Idag har jag sett den igen. I morse fiskade den längs sjöns västsida i ösregnet. Nu i eftermiddags nere vid vallen. Både idag och igår har den flugit förbi mig på nära håll, och det hade blivit riktigt fina fotolägen. Det är bara det att kameran lämnades hemma nu när vädret är så lynnigt med återkommande skurar. Vi får se i morgon om jag får en ny chans. Här är två bilder från förra året, då ägretten stannade i 17 dagar. Fler bilder från den sejouren har jag samlat under "specialgallerier".

Canvastavlor i Ohs!

Om en vecka, söndagen 28 augusti, deltar jag i "Rusken runt-dagen" med mina bilder.



Jag har tagit fram några av mina favoritfoton från senaste året och låtit trycka dem på canvasduk. En del bilder från utställningen i Vaggeryd i februari är med, men många är helt nya! Tillsammans med stenugnsbagerskan Babsi kommer jag att husera i bagarstugan på Ohs herrgård klockan 10-17. Jag får alltså äran att visa mina naturfoton samtidigt som en behaglig doft av nybakat rågbröd sprider sig. Just nu håller jag också på att sammanställa ett bildspel om mitt fotograferande som kommer att rulla på en skärm. Hoppas det blir bra! Och så är det ju väldigt trevligt att min gamla idol Claes Yngström kommer och spelar blues. Då är det viss risk att jag lämnar brödbak och canvasdukar för en stund! Välkomna!

Triss i fladdermöss!

Att plåta fladdermöss är inte precis min specialitet. I alla fall inte än. Ska man få bild på flertalet av Sveriges uppåt 20 arter blir det till besöka diverse nedlagda gruvor, medeltida fästningar eller aktivt söka dem där de föryngrar sig i ihåliga träd eller i gamla hus. Av några tillfälligheter har jag fått mer eller mindre bra fotoläge på tre arter. Förutom dessa är förstås åtminstone nordisk och vattenfladdermus vanliga här hemma runt Lillstugan!

Nu i lördags hände det senast. Anita och jag ville se hasselmus och åkte till den i mitt tycke ”säkraste” lokalen i Gamla Åminne. Här hade ju Mattias hittas en mus i en gammal holk förra sommaren. Men våra eftersök bland hasselsnåren blev fruktlösa. Vi kollade sedan ett antal fågelholkar men hittade bara övergivna reden. Men i femte holken fann vi något; Inte en hasselmus utan en mycket liten fladdermus! Den klättrade snabbt upp och satte sig högst inunder taket och tittade på oss med svarta pepparkornsögon. Några bilder togs och sedan fick den pyttelilla (3-5 cm) varelsen fortsätta sin dagvila. Vi var nog redan nu inne på att det var en dvärgfladdermus!

En sommarnatt för några år sedan satt jag som vanligt och bildbehandlade på Lillstugans övervåning. Det var nog en varm augustinatt för källardörren hade jag lämnat öppen så att katten kunde komma och gå som han ville. Men nu hade katten gjort mig sällskap. Plötsligt var det något som hade fångat hans uppmärksamhet för han satt och gläfste upp mot taket! En ljudlös varelse flög i åttor under takbjälken och katten följde den intresserat med blicken. Snart gjorde jag detsamma! Efter en stund satte den sig på fladdermusvis och jag var inte nödbedd att ta bilder. Den hade fantastiskt långa öron, så artbestämningen lämnade inga alternativ. En fjärilshåv hämtades och kräket fick fortsätta sin nattliga jakt utomhus. Den hade alltså kommit in genom källardörren och sedan förirrat sig två våningar upp!

Under ett par senhöstar, och det är några år sedan senast, har jag sett stor fladdermus jaga över Södergårdsviken. De jagar ju arttypiskt i dagsljus så man kan plåta dem på fågelfotomanér. Jag minns hur jag hade satt mig på Lillstugans skorsten med tuben och försökte följa med när något djur kom i min väg. Det var en utmaning att sedan slänga på Coolpixen på tubokularet och hinna ta en bild. Jag ser dem alltså långt ifrån varje höst, men jag hoppas att de kommer i år. Nu har jag bättre grejer att plåta dem med!

Enligt uppgift (via www. fladdermus.net) ska flera svenska fladdermusarter få nya namn. Bl.a. ska dvärgfladdermus få heta dvärgpipistrell, stor fladdermus blir större brunfladdermus och långörad fladdermus blir brunlångöra!!! Jag vet inte om det är riktigt sant?

Bändelkorsnäbben invaderar!

Äntligen en riktig invasion! Det är klart att det är roligt för oss fågelskådare när en annars så ovanlig fågel plötsligt blir nästan vanlig och dyker upp lite varstans! Men anledningen till fenomenet är förstås inte till någon fördel för själva fåglarna egentligen. Akut matbrist på den reguljära vistelseorten är säkert den vanligaste orsaken. Det kan gälla brist på smågnagare för hökugglan, bärbrist för sidensvansen eller tallbiten etc.



Och den här gången är det alltså brist på frökottar i de nordligare taigaskogarna där bändelkorsnäbben annars hade stannat och förkovrat sig. Nu är det massflykt söderut och många kommer nog aldrig tillbaka till sina födelseområden. Arten har specialiserat sig på lärkträd så i våra krokar finns det inte så många ställen att hoppas på. Lärkbeståndet innanför Tånnö har hittills varit fågeltomt vid mina två-tre besök. I lärkträden utanför Herrestad däremot har ett antal ”bändlar” mumsat på kottarna sedan åtminstone söndags.

Så i måndags var jag där och hittade ganska snabbt några ungfåglar och ett par vackert röda hannar! Men de fick inte ha lärkkottarna ifred utan hade ca femtio mindre korsnäbbar till sällskap. Hoppas nu att de stannar ytterligare någon vecka, så att det blir fler tillfällen för fotografering. Jag har inte sett bändelkorsnäbb på närmare tjugo år, då på Stora Fjäderägg i Kvarken!

Ungfåglar av den här typen sägs ibland vara mindre korsnäbbar med ovanligt framträdande vingband. Jag tycker i så fall att det är konstigt att de framförallt ses när bändelkorsnäbbarna ”går till”!

Fiskgjusarnas ö!

Jag vet inte hur det har gått för våra fiskgjusar i sommar. Jag har varit på resande fot norrut så besöken till sjöarna i grannskapet har blivit allt för få. I Rusken vet jag att vi tidigare har konstaterat tio par häckande gjuse, kanske är de så många som tolv! Men mitt favoritpar har uppenbarligen lyckats bra! I förrgår kväll besökte jag dem och två fåglar fanns kvar runt sin ö. Då kvällssolen stod emot mig kunde jag inte se om det var ungfåglar, men hade häckningen misslyckats tror jag inte att de vuxna hade varit kvar. Snart väntar den långa flyttningen till tropiska Afrika!